Den korta novellen om Enögda Ivar och den unga fröken Hertha… ”Det går rykten på gården bland ungarna och grannfruarna, att Enögda Ivar skulle ha spelat bort sitt emaljöga i ett kulspel i sin ungdom”…

hornstullTjocka Hertha, som hon kallas av de andra barnen i kvarteret, sitter på stentrappan till porten,  i sin storblommiga tunna sommarklänning, vid Långholmsgatan, Hornstull, och väntar på sin mamma. Hon pillar och petar lite i ett av hålen på sin klänning, och väntar snällt på att mamma ska komma ner från femte våningen.

Mamma ska städa hos de vackra folket på Östermalm och Hertha måste följa med, för det finns ingen som kan se efter henne, medan mamma arbetar.

Och unga Fröken Hertha sitter där och tänker, funderar, och har en hel mängd med frågor att få svar på, då hon sitter och betraktar gubben med den oformliga potatiskroppen, som rycker ogräs kring utedasset på bakgården och muttrar tyst för sig själv.
Han, farbrorn, Enögda Ivar, som ingen egentligen vet så mycket om, väcker fler frågor än vad det finns svar att uppbringa… Irriterande, tycker Hertha.

Enögda Ivar, som bor i det slitna, brungula och fula gårdshuset, är portvakt, ordningsman och fastighetsskötare, i en och samma person.
Han skrämmer alla barnen på gården och även de förbipasserande snorungarna på gatan, som han brukar morra efter så snart han kan. ”Nedrans Snorungar”, muttrar han vresigt. 
I hans värld är det inte barn, små flickor och pojkar, nej, det är bara i vägen, ”små-skit” och för ett sjuhelsikes oväsen!

De är skitungar, snorungar och ungjävlar som bara är till besvär! Fast han säger det aldrig högt förstås, den sura gamla enögda gubben, för det får man inte, utan han väser det mest och pressar de fula orden tyst mellan läpparna. ”Ungjävlar”, väser han, ”skitungar ska vara tysta”.

Det går rykten på gården bland ungarna och grannfruarna, att Enögda Ivar skulle ha spelat bort sitt emaljöga i ett kulspel i sin ungdom. Hans stenkulor tog visst slut, så han hade petat ut sitt emaljöga för att använda det som insats i Pyramidspelet, vid grusgången mellan Anderssons mjölk och Ostbutik på Långholmsgatan, på Södermalm och han förlorade förstås! Därav humöret kan man tänka, och så blev han Enögda Ivar med hela Hornstull och halva Knivsöder.

hornstull-jpg-2Men Hertha, som sitter och väntar på mamma, på stentrappan vid porten, den här sommardagen, tro inte ett ögonblick på det där med kulspelet. Enögda Ivar är portvakt, har alltid varit gårdskarl, säger mamma, och en gårdskarl tjänar inte tillräckligt mycket pengar för att kunna köpa sig ett emaljöga. Portvakter tjänar väldigt dåligt med pengar och nya ögon är dyra. Väldigt dyra! För att inte tala om vad bara emaljen ska ha kostat pengar!
Hertha är, så liten hon kan tyckas vara, alldeles för realistisk, klok och lillgammal för att gå på sådana där dumheter. Enögda Ivar har aldrig haft mer än ett öga, så det så, och var det andra ögat tog vägen, det kan man inte så noga veta.

Han är brysk, den gamle Ivar. Rödmosig och nästan lite fet, den gamla surmulen, och han är lika hotfull och grinig, som han tjock och storvuxen.
Det tar honom en evighet att nå lägenheterna på femte våningen i kåken, om det mot förmodan skulle uppstå några problem hos hyresgästerna på de övre våningarna. Dock måste han göra sig omaket dit upp, en gång per månad.
”Han kommer att dö på kuppen”, säger Herthas mamma, ”en vacker dag står han och dör i min hall när han ska inkassera hyran, som jag alltid är sen med”, fortsätter hon i sina skvallrande samtal med grannfruarna. ”Men jag är inte ett dugg rädd för honom, inte alls, fastän han gapar och hotar… man kan ju tycka att han borde ha lite mer förståelse, för hur svårt det kan vara att få det att gå ihop varje månad”.
Tjocka Hertha, som de andra ungarna kallar henne på gården, begriper inte riktigt det där med pengarna, hyran och att ”få det att gå ihop”? Men barn ska tydligen inte förstå allting här i världen, varav pengar tycks vara en av dem! Somligt är bara för de vuxna att begripa.

greta_garbo_cover_2_108888403.jpgDet som är ännu märkligare, nästan mystiskt och ytterst egendomligt, är Enögda Ivars vackra hustru. Hur dessa två blev ett par är det ingen som begriper, inte ens Herthas kloka mamma. Det tisslas och snicksnackas en hel del om det där, i hela kvarteret, och faktum är att han är en liten berömdhet i kvarteren där Hertha bor med sin mamma.
Och snacket går, om det udda paret, som om de vore ett återkommande inslag i en av de där journalfilmerna på biografen Rio vid Hornstulls Strand.

Och hon är utomjordiskt gudomligt vacker, Enögda Ivars fru, ungefär som en ung Greta Garbo. Och om tillvaron skulle vara svartvit och grå en regnig dag, så spricker den genast upp i ett fyrfärgat kollage, när Enögda Ivars fru går över gården.
Som en filmstjärna, klippt och skuren ur en romantisk pilsnerfilm, i svartvitt förstås, där hon syns som en sprakande och vacker färgklick.
Och hennes vackra kropp har former, mjuka, smidiga och sköra, som den vackraste cellon i världen, tillverkad av utsökt lönnträd och gran!
Och hennes mörka hår och olivfärgade hud, är som de smidigaste penseldragen i en målning av självaste Prins Eugen. Hon är vacker. Gudomligt utsökt bildskön.
Och hon väcker avund  och missunnsamhet hos grannfruarna och skvallret far mellan de otäta väggarna i kåkarna. Vem är hon egentligen? År hon möjligen en movie-star?

Men den stora frågan är; Hur mötte dessa två varandra? Hur i all sin dar uppstod det tycke mellan två så olika människor.
Herthas mamma brukar säga; ”Outgrundliga äro Herrens vägar”! Och outgrundligt och märkligt är det! Ja, det är rentav mystiskt!

Och ingen vet ju säkert hur det gick till! Men visst, det skvallras om det också, i huset där hon bor, lilla fröken Hertha. Mängder med löst prat, surrar mellan lägenheterna och grannfruarna i kvarteret. Den gudomliga kvinnan och frun, till den inte fullt så vackre portvakten Ivar, och denna egendomliga gåta, som inte tycks ha ett enda självklart svar!

huset-1948-liten2För det sägs, minsann, att hon kommer från de Österrikiska Alperna och att hon flydde i början av kriget i en kabinbana nerför bergen och klipporna, med Enögda Ivars hjälp! Hon kom till den Tyska gränsen, sägs det, där hon sedan skall ha tagit sig vidare med en gammal rostig vit buss, till Sverige, via Danmark och Skåne. Och för hennes färd och biljetter till Sverige, skulle Enögda Ivar ha betalt med sitt emaljöga.
Kulspel eller en vacker fru, för ett emaljöga?
Hertha tror inte ett ögonblick på den historien heller!
Tjocka fröken Hertha, som de andra skitungarna kallar henne på gården, må vara ett barn, i storblommig tunn sommarklänning och med kraftiga råttsvansar i brandgult, men det hon vet med säkerhet, är skillnaden på skvaller, lögner, rena dumheter och hur självaste sanningen ljuder!

För hur skulle en gårdskarl med små och knappa inkomster, ett öga och en oformlig potatisliknande kropp, kunna befinna sig i de Österrikiska Alperna och rädd en filmstjärna, som Enögda Ivars fru ser ut att vara? Och varför, i all sin dar, skulle hon i så fall ha följt med Ivar till Stockholm och de skitiga bakgatorna på Södermalm och Hornstull?

Hertha funderar och grubblar. Benar ut och analyserar, där hon sitter på stentrappan och väntar på sin mamma.
Hur mycket pengar kan man få för ett emaljöga? Och vad, månne, flydde de ifrån? Och var Enögda Ivars fru en Österrikisk filmstjärna, eller var hon rent av Judinna, som mammas bästa väninna frun Olsson, i porten bredvid, hade sagt? Och varför en rostig buss till Danmark, när filmstjärnor reser ståndsmässigt, med tåg och vagn, och i förstaklass förstås!?

Många frågor, mycket sladder, löst prat och skvaller, och alldeles för få ärliga och sanna svar. Mycket nyfikenhet, avund och snokande och inget som helst vettigt att ta fasta på, angående dessa två ytterst udda människor.
Men det är klart! Små barn ska inte förstå allt, så som pengar, hyror, filmstjärnor, kulspel och emaljögon.
Hur det nu gick till med Enögda Ivars Emaljöga vet ju ingen med säkerhet, men ett vet Hertha säkert och det är att inte lyssna så mycket på skvallrande grannfruar och sin egen mammas struntprat! För, det man inte känner till och det man avundas andra, där finner man alltid på det mest märkliga historier och uppdiktade svar! För somliga människor och andra skvallrande kärringar bara måste veta, för att osäkerheten och rädslorna kräver det av dem… Sedan om det är sant eller inte, det är inte så viktigt! Bara man vet!

Människor kräver svar för att lugna sin oro och avundsamhet, för man kan ju inte gå omkring och vara alldeles ovetande, hur skulle det se ut?!
Men till denna skara människor tillhör inte den unga Tjocka Fröken Hertha, som de andra snorungarna på gården kallar henne, det är hon alldeles för klok och lillgammal för! Hon tror ingenting, förrän hon vet med säkerhet, med eller utan emaljögon, som insats!

/ Arthur
(Bilderna på de gamla Hornstull, är hämtade via Google Bildsökning) 

 

2 tankar på “Den korta novellen om Enögda Ivar och den unga fröken Hertha… ”Det går rykten på gården bland ungarna och grannfruarna, att Enögda Ivar skulle ha spelat bort sitt emaljöga i ett kulspel i sin ungdom”…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s