Jag bjuder på en Prosadikt skriven för några år sedan. Jag uppskattar den själv. Om saknad, sorg, minnen och det svåra med att släppa taget… om en annan människa…

Om jag håller om mig själv, kan jag låtsas att det är dina armar som håller om…
Och detta som var så vackert, målades i kaskader av svart.
Och du… Snälla du… Jag kan inte delta i detta, alldeles ensam.

14328907_1782972788626861_1153701440_nIbland räcker det med att se ”vår” gata på någon av tunnelbanans alla kartor, för en annalkande tsunami, en jordbävning eller ett vulkanutbrott.
Det brister inom mig.
Det springer en kyla över ryggen och upp över huvudsvålen.

Kroppen rister till och jag önskar gråten och tårarna.
Vågor av känslor slår hejdlöst över mig, okontrollerat. Känslorna av sorg, saknad och maktlöshetens; Om jag bara kunde göra annorlunda.

Jag vill vråla där på perrongen, skrämma förbipasserande med mina skrik, få dem att förstå känslan i magen och kroppen.
Tanken som formar sig ögonblickligen är; Herregud, vad jag älskade dig! För det gjorde jag väl?
Och inuti mig hörs den vidriga rösten av längtan och saknad. En bottenlös önskan att få göra om och göra annorlunda. 

Stjärnors kristallblå klara kyla. Frusna vinter vikar.
Frusna danser. Dansar vals. Galen. Fullständigt vansinne.
Kylande, bitande, isande, galen dans.
Över frusna golv, på bara fötter.
Andas fattigt. Det som var så vackert, målades i svart.
Och jag…
Jag kan inte delta i detta, alldeles ensam.

14331746_1782508455339961_470869146_nOch på en av tunnelbanans kartor, kan jag låta mitt pekfinger följa gatan, vägarna, skogen och stigarna där vi gick. Jag kan nästan se bryggan vid den lilla sjön. Blundar jag, ser jag båtarna och slussen. Och jag kan förnimma dig.
Och plötsligt ser jag dina lockar leva bus i din panna. De blå ögonen som jag inte kunde se mig mätt på, framträder glasklart och kniv skarpt. Isblå och aningen grå. Kristallblå.
Din fylliga mun, som mötte mina läppar alltför sällan.

Om jag kunde göra annorlunda, skulle jag kyssa dig oftare. Njuta mer av dig!
Jag skulle hålla om dig gång på gång och jag skulle flitigt bjuda på; Jag älskar dig! Jag vill vara tillsammans med dig. Leva med dig, vara två…
Jag skulle be dig vila på min arm om natten. Om jag fick göra om och göra nytt…
Jag skulle smeka din rygg, så där mjukt och fint som du önskade. Långsamma rörelser över din smala rygg. Skriva med mina fingrar mellan skuldrorna; Jag älskar dig!

Om jag kunde göra om och göra rätt, då skulle jag bjuda dig på soluppgång, så som du gjorde för mig och jag skulle bjuda dig på kalla pannkakor och Jordgubbsvin. Jag skulle hålla din hand och låta pekfingret leka över din handrygg, med min fria och lediga fingrar…
Jag skulle leka mer med ditt tjocka hår, hålla dina mjuka axlar och jag skulle ivrigt förkunna för världen; Han är min! Vi är två och livet blir inte bättre än så!
Och jag skulle berätta för världen om allt det fina du är och var, om jag fick göra om, göra rätt och göra annorlunda.

14302783_1782508468673293_910647793_nOm jag håller om mig själv, kan jag låtsas att det är dina armar som håller om…
Och detta som var så vackert, målades i kaskader av svart.
Snälla du… Jag kan inte delta i detta, alldeles ensam.

Minnen faller in, ifrån höger och ifrån vänster.
Surrar runt och berättar om sommardagarna vid klipporna, när jag njöt av solen, en bok och du badade med fiskarna i viken. Du älskade att bada, simma och dyka. En man som älskade havet, naturen och bara ville få simma bort från allt. Komma långt bort och aldrig mer återvända.
Vi hade kaffe och smörgås med oss. Dukade upp på klipporna under solen och njöt av värmen och av varandras sällskap.

Jag väljer att romantisera. Jag väljer att minnas det som var bra, bäst och gott.
Tro inte, att jag inte ser! Tro inte, att jag inte begriper. Jag vet, han kommer inte hem…

Och om jag låter min blick vandra vidare, på tunnelbanans kartor, kan jag skönja skärgårdens öar där vi luffade runt med mindre packning och vin.
Vi hyrde cyklar och cyklade runt, under varma sommardagar. Stannade upp och grälade om vägar, riktlinjer och hur vi hade kunnat komma vilse…
Sena Söndagsmorgnar när vi kamperade en hel dag i sängen. Vi slumrade till, pratade med varandra och åt pizza direkt ur kartongen, och till frukost. Tog promenader och stannade till någonstans och dela på en lunch. Pratade, pratade och samtalade om viktiga saker och andra saker, av mindre vikt.

14287724_1782976011959872_1256510447_nOm jag håller om mig själv, kan jag låtsas att det är dina armar som håller om…
Och detta som var så vackert, målades i kaskader av svart.
Jag kan inte delta i detta, alldeles ensam.

Och den där sena eftermiddagen i november, när dagen började med ett plus ett och avslutades minus en.
Två blev en och jag ensam kvar, där i våningen.
Stod ute på den stora balkongen, vårt uterum,  och såg på världen och förundrades; Världen fortsatte verkligen att snurra runt, utan dig.
Och avgrundsvrål och dansade vals. Galen… Fullständigt.

Och det märkliga, att vara två vid frukost och ensam kvar till kvällen och middagen. Dukade för två, men åt min obefintliga och osynliga middag, ensam.
Och det ytterst märkliga att ha djupodlade samtal framför tv:n, i en tvåsamhet, och i en het diskussion, för att senare inte ha ord att uttrycka, i ensamheten.

Om jag håller om mig själv, kan jag låtsas att det är dina armar som håller om…
Och detta som var så vackert, målades i kaskader av svart.
Jag kan inte delta i detta… alldeles ensam.

Du…
Ibland räcker det med att se ”vår” gata på någon av tunnelbanans kartor, för en annalkande tsunami. 
Det brister inom mig. Det springer en kyla över ryggen och upp över huvudsvålen.
Önskar en önskan om att göra om och göra annorlunda.
Tro inte, att jag inte ser! Tro inte, att jag inte begriper. Jag vet, han kommer inte hem…

/ Arthur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s