Jag påbörjar ett inlägg, fortsätter på ett annat och så… börjar jag på ett nytt.
Det pågår för mycket i min skalle ibland och det blir så svårt att reda ut alla trådarna, och då har jag helt plötsligt ett helt lager av texter, tankar och funderingar.
Jag skriver ofta och mycket, som du vet, och ibland känner jag att jag inte riktigt kan bjuda på en del av texterna, eftersom jag skrivit dem i affekt och ilska och att orden och meningarna inte är riktigt rumsrena.
Fast, om jag skriver om dem lite och ”snyggar till” språket, så brukar jag kunna publicera dem ändå.
Jag bjuder på det mesta numer. Jag har inte så mycket att dölja längre och jag står för den jag varit och det jag blivit.
Jag tillåter mig att skriva ner det jag känner, upplever och har åsikter om.
Jag försöker att inte tycka ”så mycket” om allting och jag tänker att somliga krig inte är tänkta att utföras, men ibland ”går jag igång” som sjutton på saker och ting, och då skriver jag…
Det dök upp en liten groda, härom dagen, i min rabatt! Han sa; ”Hej, hej! Tjena, tjena! Livet är hoppfullt! Det är inte så jävla hopplöst”… Och så… Hoppade han vidare!
Och jag skriver om fattigdom, utsatta människor och psykisk ohälsa.
Jag sätter ord på det som sliter och river i själen och jag försöker att forma meningar och vokabler till det som skapar rädslor och oro.
Jag skriver texter i ren ilska, om psykiatrin, sjukvården och Socialförvaltningen och jag sparar inte på orden när det handlar om missbrukare och beroendepersoner. Ibland tar jag mig rätten att skriva om ”missbrukarjävlarna”, som jag själv har inkluderats i, och då är jag inte snål med orden och påvisar gärna hur det verkligen är.
Jag plitar ner texter om orättvisor, pengar och om egoism, och ibland bjuder jag på dikter, skrivna av mig själv och andra, och jag författar inlägg om kärlek, tvåsamhet och även ensamheten.
Jag skriver och skriver… Jag uppskattar det och jag uppskattar att berätta, förklara och bjuda på mig själv…
Det känns bättre, livet…
Jag tror bestämt att medicinen börjar att göra sitt!
Läkaren höjde dosen i veckan som gick, till det dubbla och jag får stå ut med löjligt mäktiga svettningar, dålig mage, viktuppgång, klåda, lågt blodtryck och muntorrhet! Det känns som om jag är på rätt väg i alla fall!
Jag upptäckte i morse också att jag blir väldigt lätt irriterad och arg och dessutom sover jag nästan sexton timmar per dygn!
Men biverkningarna ska gå över med tiden, så jag håller tummarna att det stämmer! Vem kan lita på psykiatrin!? Själv har jag ju dessvärre blivit både cynisk och nedvärderande av vårdsvängen!
Jag är så himla nöjd med att jag fått tänderna ordnade!
Det är faktiskt veckans guldklimp! Jag uppskattar inte tandläkaren och jag finner det högst obehagligt, men nu är det ordnat och jag har en ren och fin mun igen!
Det tackat jag för…
”Man måste ingenting alls här i livet! Det enda du faktiskt måste göra, det är dö, så småningom”…
Jag har rensat skåp och lådor på kläder, skor och väskor!
Jag har packat ner allt i lådor, som jag beställde via ett företag som heter Simplet och de ska hjälpa till att sälja mina kläder och prylar på nätet!
De tar en viss provision förstås, men det kanske ger lite extra pengar i plånboken!? Jag är osäker på om detta fungerar, men själv orkar jag inte, vill inte och saknar lusten att sälja det på Blocket eller Tradera, så då gör företaget det åt mig! Om det bara ger några hundra så är det helt okej, för allt det jag sänt dem, ligger ändå bara och samlar damm.
Jag hoppas att det går bra förstås och att det är ett seriöst företag!
Jag återkommer i ärendet!
I alla fulla fall… Saker och ting lägger sig tillrätta! Jag vill ha mer liv, mer kärlek och mer glädje… Kan det vara så att jag är på gång nu!?
Ta hand om dig därute i världen och verkligheten!
Tack för din uppmärksamhet och på återläsande!
Väl Mött / Arthur
(Bilder/Foton; Arthur)
Vardagliga Anteckningar... 