Det är vackert väder, även idag. Höstväder. Träden på gården har redan börjat byta färg. Jag har suttit på balkongen från och till och tvättat lite tvätt.

Måndag.
Dagen startade som vanligt med kaffe, mjuka kattmagar och nyheter på radion och via webben.
Kollade lite på Facebook och bestämde mig för ännu en Facebooklös-dag. Det stressar mig lite, med Facebook. Jag blir lite nervös av det hela och jag tycker inte om att jag blivit lite beroende av det och dessutom har jag en förmåga att hetsa upp mig över idiotiska inlägg och människors oförmåga att vara källkritiska och se över vad de egentligen delar vidare på sina sidor, så… då gör vi någonting åt det och bara lämnar det som det är.

Och nu tänkte jag fortsätta skriva om just nämnda olägenhet, för att jag har somligt som gör mig förbannad och stressad, medan jag skiter i det…
Jag ägnar min blogg, och dig som läser, någonting helt annat…

Det är vackert väder, även idag. Höstväder.
Träden på gården har redan börjat byta färg.
Jag har suttit på balkongen från och till och tvättat lite tvätt.
Jag är i Alby fortfarande, hos mina katter och min man. Jag ska väl fara hem till mig och mitt i Bagarmossen senare i veckan. Jag vill vara hemma, gå i skogen och få känna min inre styrka och kraft.
Jag växer på ett annat sätt ensam. Jag är som allra bästsjälv.
Jag har skrivit om det förut, men jag är inte riktigt tillåtande mot mig själv i sällskap av andra människor. Jag pyser ut för mycket energi och jag lider av ständigt dåligt samvete och ångest, för att jag är tråkig, energilös och bedövad. Jag vill mest sova och göra absolut ingenting.
Det mesta är fortfarande fullständigt meningslöst och jag finner ingen som helst glädje eller mening med att måla, göra kollage, skriva eller att sätta mig vid symaskinen.
Det sistnämnda är ett alltid väntande projekt! Jag har kuddar att sy, gardiner att laga och jeans att lägga upp… Det blir inte av! Jag vill inte och jag har ingen lust och jag frågar mig hela tiden; ”Varför ska jag göra det? Meningen och syftet? Jag skiter i det! Punkt! Vill inte, vill inte, orkar inte”…
Och samtidigt finns en ny känsla i kroppen, som jag beskrev för dig igår, av lust och vilja! Det är skönt och det känns nytt…
Men orken tryter och meningen med att göra saker och ting, dessa vardagligheter, är i stort sett obefintlig. Det kanske återkommer det med? Det kanske blir ordning på den biten också?
Det känns bättre, det gör det och det känns lite lättare att gå och att ta sig framåt…

Väl Mött / Arthur

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s