Jag blev flirtad med, här om dagen, på tunnelbanan. Det sjunger ännu i kroppen. Kassörskan på Konsum stör mig! Hon pratar för mycket. Irriterande… Jag fick en födelsedagspresent av en barndomsvän. Jag blev överlycklig.

Det är dagar med tyng.
Höst i guldgult och brunt. Oåterkalleligt!
Jag är ensam med funderingar, livet och meningen med allt.
Jag grubblar ständigt.
Tänker och försöker att reda ut…
Skillnaden nu är att det känns lättare, enklare och det är mer luft i funderingarna. Mer luftigt, mer nyanserat och kanske klarare. Det är okej. Jag är okej. Jag duger minsann…

Jag har alltid filosoferat.
Jag har alltid haft bottenlösa djup i mina tankar. Det känns viktigt.
Det har alltid känts som om det är av betydelse, mitt djup och mitt reflekterande, och när jag är okej med livet, när vi kommer överens livet och jag, då är det okej med mina livsfunderingar.

I den långa vinterns spår
Trampas frusna blommor ner
Och där ensamheten går
Biter kylan alltid mer
Ändå har jag aldrig tvekat
Mellan mörker eller ljus
För när månens skära bleknat
Har allt pekat åt ditt håll
Och från mitt håll
Kan vi nå varandra

~Gärdestad~