Jag ber för de närmaste och för dem som har det svårt just nu. Min tro sträcker sig runt hela Universum och tillbaka och jag ber för mitt väl och andras mående! Min ”Gud” finns i allt och alla, i mig och runtomkring! Men… Har dessa Guds-energier övergivit mig!?

fullsizerender-4Jag är Arthur, Janne för somliga.
Jag har dubbeldiagnos, och jag är så oerhört trött nu…

När jag slog upp balkongdörren för katterna i morse, doftade det höst.
Den här sommaren har varit lång, varm och härlig, men mycket har handlat om mitt förbannade mående! Det har varit ett krigande och det har varit jävligt geggigt och det har varit tårar och rädslor, i min ensamhet…

Jag är oerhört trött på mig själv och jag är urless på att inte få gehör för alla mina försök att få till ett liv värt att leva.
Jag är trött på mitt gnälliga jag.
Jag är trött på att kämpa i motvind och att ingen lyssnar. Jag är obehagligt trött på mina relationer och jag önskar bara att få vara ifred just nu.

Jag är trött på socialförvaltningen, som inte engagerar sig det minsta i mig och min person. Det går nämligen lite för bra för mig just nu, vad gäller min drogfrihet och mina planer för framtiden, även om det sistnämnda saknas, och det finns andra som behöver mer räddning, första prioritering och hjälp, än just jag!? Jag är för bra helt enkelt. Just nu är jag för schysst och reko! De senaste två och ett halvt åren har jag skött alla mina åtaganden, jag har gjort allt det som jag är ålagd att göra och jag har följt all den planering och alla de ”planer” som skrivits ner för min räkning.

img_0066Och… jag är Arthur, Janne för somliga.
Jag har dubbeldiagnos, och jag är så oerhört trött nu… Hör du mig..?

Det går bra nu och jag är så ”duktig” och håller min på rätt sida om livet. Det går bra nu och då… slutar de höra av sig.
De på Socialpsykiatrin känner att jag är stor och stark nog att sköta mig själv och stå på egna ben. Men de kunde kanske höra av sig och fråga hur det går för mig?
Och i ärlighetens namn, det fungerar ju inte!
Mitt liv är en enda stor trasselsudd och emellan åt faller jag ner i det mörka svarta! Inte bara jag blir lidande, utan alla andra också, i min omgivning.
De senaste dagarna har jag sovit lika mycket som mina två katter. De senaste dagarna har jag väntat på att någon av alla de inblandade i mitt liv, ska höra av sig och bara säga; ”Det kommer att bli bra igen”! Det går bra nu, för det är tyst och jag känner att jag är lämnad ensam i allt detta liv, som jag ändå inte kan hantera.

Jag har väldigt tunga tankar. Mina dagar är fyllda av tyngd. Jag känner, återigen, att det faktiskt inte finns någon som helst anledning att befinna sig i det här livet, om det inte finns en enda anledning till njutning! Livet ska väl vara roligt? Det ska väl vara följsamt, att leva? 

img_0031Jag är Arthur, Janne för somliga.
Jag har dubbeldiagnos, och jag är så oerhört trött nu… Just nu är jag tröttsamt trött och vill inte! Hör du mig?

I mina morgonböner ber jag om vägledning och jag ber om glädje. Jag ber för de närmaste och för dem som har det svårt just nu. Min tro sträcker sig runt hela Universum och tillbaka och jag ber för mitt väl och andras mående!
”Hör mig”!
Min ”Gud” finns i allt och alla, i mig och runtomkring!

Men… Har dessa Guds-energier övergivit mig!? Är jag så förödande ensam som jag känner mig? ”Hallå, hör någon mig? Jag klarar inte detta ensam! Bär mig framåt och lyft mig”!

Jag är trött på att vara rädd. Jag är trött på mina relationer och jag är oerhört mätt på alla mina grubblerier som inte leder till någonting vettigt och konstruktivt.
Alla dessa ”varför frågor”, som aldrig tystnar!
Jag är urless på mitt ältande och på min dåliga självkänsla och jag är jätteledsen när jag går och lägger mig om natten, för ingen har sagt till mig att jag är fin, kärleksfull och vacker, när jag somnar på kudden. Jag är trött på att vilja bli bekräftad och jag är utled på att bli lämnad ute i kylan, bara för att ”det går bra nu”…
Jag tänker, som ett mantra ibland; ”Ska det verkligen vara så här för mig? Ska livet vara så här nu? Ska det verkligen”… Hur jävla länge ska man stå ut och vad är meningen?
Och människor säger åt mig att koncentrera mig på annat, göra annorlunda och gå ut i världen och finna min vrå och min egen njutningsfulla kaka i universum och att jag ska se det positiva i allting och glädja mig åt allt det jag åstadkommit… Just nu; ”Vem fan bryr sig? Vet ni alls vad ni talar om”?
Medmänniskor säger till mig att inte tänka så mycket och försöka att ”släppa” det som skaver och gör ont…
Jag säger ingenting, för det bor inte i den här kroppen! Mina medmänniskor har inte gått några meter i mina skor och ingen av dem har upplevt det jag krigar mig igenom varje dag…

fullsizerender-3Jag gör många gånger som jag blir tillsagd att göra, för att må bättre och jag gör det jag blir ombedd att ta till, som promenader, rör på mig, äta bra, för att vända skutan till det bättre! Och jag tar mig mängder med tid tillsammans med mina härliga husdjur och jag utför det som absolut måste göras i tillvaron, för att få livet att fungera någotsånär och jag ser till att skriva och samtala om mitt själsliv, med någon god vän, och jag pratar med mig själv, jag talar till Universum och jag talar till de döda och till dem som betytt allra mest för mig, men som inte finns kvar här…
Och jag sover mest och jag blir oerhört hjärntrött och besviken… Jävligt besviken på livet. Jag gör så gott jag kan och jag försöker… Tro mig!

Och jag är Arthur, Janne för somliga.
Jag har dubbeldiagnos, och jag är så oerhört trött nu… Trött på  meningslösheten, tomheten och på ett liv som är fullständigt o-levandes tomt och kantigt. Jag vill få njuta och vara ”med”! Jag vill också vara en del av… När blev det så här och varför lyckas jag inte hitta ut ur denna helvetesgegga, och framförallt; ”Vad fan är meningen med allt detta, och till vilken nytta..?

/Arthur
(Bilder/Foto; Arthur)

 

1 tanke på “Jag ber för de närmaste och för dem som har det svårt just nu. Min tro sträcker sig runt hela Universum och tillbaka och jag ber för mitt väl och andras mående! Min ”Gud” finns i allt och alla, i mig och runtomkring! Men… Har dessa Guds-energier övergivit mig!?

  1. Jag ser dig jag hör dig faktiskt. Varje dag men det kan ju inte du veta. Tänkte bara säga det till dig iallafall. God natt och kram på dej 💜

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s