… oavsett om jag hanterar situationen mindre bra och oavsett om jag hade kunnat hantera mina känslostormar bättre, så är det förstört… Det är sabbat och trampat på… Min vrå i världen. Min trygga ensamhet.

Jag är Arthur, Janne för somliga.
Jag är dubbeldiagnostiserad.
Jag är är en rädd, orolig och ledsen själ.
Det ställer till det i min vardag.
Det försvårar och göder mindre bra tankar och funderingar! Många gånger blir det en stor fet höna, av en fjäder…

fonster-i-bagisNär jag för knappt en vecka sedan kom hem till min vrå i världen, min trygga ensamhet i Bagarmossen, min värld med mina saker och min luft att andas och mina energier, så hade någon roat sig med att krossa ett av mina rums-fönster med en av krukorna från uteplatsen.
Tack och lov var det ”bara” den yttre rutan som krossats, emedan det inre glaset var helt intakt, men dock… Jag blev rädd. Jätterädd.
Och jag vet inte om det är för att jag befinner mig i det här tillståndet av nedstämdhet som gör att jag är extra sårbar, men jag fann, och känner fortfarande, ett stort obehag av att någon försökt att ta sig in i min privata värld genom mina fönster och att någon försökt att göra intrång i min trygghet och i mitt gömsle av lugn och ro.

Det som först slog mig och det jag frågade mig var; Vem har gjort detta? Vem vill mig illa? Vem av alla de gamla missbrukarpolare som jag känner och mött genom åren, vill vara taskig och elak, och av avund försökt att ta sig in i min lägenhet? Hinner mitt förflutna ifatt mig? Är det en gammal galen och sjuk pojkvän som vill komma åt mig? Är det en gammal missbrukarbekant som vill skrämmas och bara ha lite roligt? Har jag slutligen hunnit bli så fri ifrån mitt missbruk, att andra psykotiska bekanta blivit missunnsamma för att det faktiskt gått bra för mig?

Det slog mig inte, förrän långt senare, att det faktiskt ”bara” hade kunnat varit någon onykter förbipasserande som ”roat sig” med att försöka skrämmas! Det dök upp långt senare, att det kanske ”bara” var någon av ungarna på gården som haft lite kul och ville skrämma skiten ur den tysta och griniga farbrorn på bottenplanet av huset. Och själv tror jag inte ett ögonblick på det sistnämnda och mer trösterika, att det skulle vara någon okänd, för i min värld är det alltid det värsta som skett och alltid min egen Karma som hunnit ifatt mig.Bagarmossen.jpgSom du vet, så levde jag inte direkt ett ”vanligt” Svenssonliv de sista åren, innan mitt tillfrisknande från missbruket, så det är faktiskt inte en helt absurd tanke att någon jag känner från ett tidigare liv i missbruk, önskat att förstöra för mig.
Och förstört är det. Sabbat och trampat på. Trasigt och oroväckande.
Och det var bara att sätta igång med att kontakta Stockholmshem, bostadsföretaget som äger huset, Socialförvaltningen, som står för kontraktet på min träningslägenhet, min härliga Boendestödjare, Försäkringsbolaget och slutligen få till en polisanmälan.
Och mitt i den röran, så som jag upplevde situationen, började jag naturligtvis att gråta. Just den dagen, blev det bara för mycket! Jävla lipsill, tänkte jag och började sopa och städa upp allt glas och alla krukskärvorna.
Jag var trött, stressad och jag hade ju planerat hur jag ville ha min ensamhet i Bagarmossen!
Jag hade tänkt mig ett bad, en ensam kväll framför teven med kaffe och mina funderingar. Jag hade planerat en promenad i skogen och få sitta och skriva vid mitt nya datorbord… Men där sprack det.
Det jag ville och önskade mig, gick om intet; ”Inte ens det här kan jag få! Vara ensam, njuta av min tystnad och bara vara jag, utan ansvar och utan tankar på kärlekar och relationer! Inte ens detta kan jag få ha ifred”! Frustrerande patetiskt!

Och trött, naturligtvis, alltid trött, trött, trött och trött… Jag stortjöt!
Men… jag fick allting fixat och alla som skulle kontaktas kontaktades och fönstret ska lagas i slutet på den här veckan… tror jag…
Dock tog jag mitt pick och pack och for tillbaka till Alby, för i min vrå och i min trygga ensamhet och värld, ville jag inte vara.

Och nu vill jag inte vara där alls! Jag vill inte åka dit, jag vågar inte, jag vill inte!
Och JA! Den som gjorde det här har verkligen lyckats med att skrämmas och göra en rädd och orolig människa, ännu räddare och oroligare…Uteplatsen Bagis.jpgJag var där igår eftermiddag lite snabbt, för jag var tvungen att lämna ifrån mig mina extranycklar till Glasmästarna som ska komma och laga fönstret.
Och jag ska erkänna att jag var svettig, orolig och nervös innan jag var framme och fantasierna drog iväg med mig till det mest absurda ytterligheterna; Att någon skulle ha tagit sig in nu efteråt, att någon skulle ha förstört mitt fina hem och att någon skulle ha brutit sig in och sovit i min säng…
Men det var okej. Allt var okej och ingen hade försökt att göra mer åverkan på mina fönster och min lägenhet, än det som redan orsakats…Jag överreagerar naturligtvis.
Det får, för mig, proportioner som är större än vad som egentligen är normalt.
Jag skyller på mitt mående. Jag lägger en del av skulden, till alla mina uppskruvade känslor, på min depression.
Men oavsett om jag hanterar situationen mindre bra och oavsett om jag hade kunnat hantera mina känslostormar bättre, så är det förstört…
arthur-och-arthur-och-arthurDet är sabbat och trampat på…
Min vrå i världen.
Min trygga ensamhet.
Mitt boende och min fina uteplats, är invaderat av andra och intaget av rädslor, stress och oro…
Jag vill inte vara där. Jag vill inte åka dit…
Går jag för långt? Är jag för dramatisk och teatralisk?
Är jag på gränsen för vad som är okej att känna, uppleva och tycka?
Jag är en trasig och ledsen människa och det här… detta gör inte min situation, mitt mående och min självkänsla till det bättre, tvärtom…
Det lilla som var, det är förstört och nu måste jag ta itu med det här också, för där kan jag inte bo kvar, så som jag känner det…

Jag återkommer i ärendet. Jag har en del att berätta och förklara. Socialförvaltningen är den bästa biten i allt detta… Idioter!
Var rädd om dig därute! Ta hand om din vrå och din värld, för man vet aldrig när och vem som kommer att förstöra, och olovandes kliva in i den privata sfären!

På återläsande / Arthur
(Bilder/Foto; Arthur)

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s