”Ingen inom myndighets-svängen, ska tala om för mig vem och vilka som ska ta del av mitt privata liv och min privata sfär! Jag avgör själv vem och vilka jag vill blanda in i min tillvaro och det står dig inte alls fritt att försöka tillrättavisa mig”!

fullsizerender-jpgDagar av enorm trötthet och dagar av höstens kyla och blåst.
Nätter med oro och märkliga drömmar och ögonblick, mitt i nätterna, av försök att finna lugn och ro i skrivandet, eller en stunds bortkopplande av funderingarna framför teven.
Och sena nätter som blivit tidiga morgnar med kaffe och härliga kattmagar på köksgolvet, och det är då jag känner att jag är på gränsen för vad jag orkar med.

Den nya medicinen jag fick utskrivet för min depression, fungerar inte! Det som kändes okej och ganska bra till en början, har slutat i ett lågvatten. Tillbaka till utgångsläget! Det som återstår av dessa ”hästpiller”, är biverkningarna, i form av hjärtklappning när jag rör mig, muskeltrötthet, djup sömnighet, svettningar, viktuppgång, muskelsvaghet och uttorkning av huden och en vidrig muntorrhet.
I samråd med min Boendestödjare avslutade jag medicinen för någon vecka sedan och den enda skillnaden så här långt, är att biverkningarna äntligen börjar ebba ut.

Återigen funderar jag på om det är jag som är problemet?
Och, naturligtvis är det så, att det är mitt hjärta och min själ som ”knasar”, men jag funderar på om det är jag själv som hela tiden orsakar villfarelserna av att ingenting fungerar med mediciner, frisk luft, träning och bra mat.
Jag vill kanske må så här?
Det kanske är meningen att jag ska gå igenom allt detta, för att bli en finare och bättre version av mig själv, i slutet!? Om jag orkar gå i mål, vill säga… Fortsätt läsa