”Ingen inom myndighets-svängen, ska tala om för mig vem och vilka som ska ta del av mitt privata liv och min privata sfär! Jag avgör själv vem och vilka jag vill blanda in i min tillvaro och det står dig inte alls fritt att försöka tillrättavisa mig”!

fullsizerender-jpgDagar av enorm trötthet och dagar av höstens kyla och blåst.
Nätter med oro och märkliga drömmar och ögonblick, mitt i nätterna, av försök att finna lugn och ro i skrivandet, eller en stunds bortkopplande av funderingarna framför teven.
Och sena nätter som blivit tidiga morgnar med kaffe och härliga kattmagar på köksgolvet, och det är då jag känner att jag är på gränsen för vad jag orkar med.

Den nya medicinen jag fick utskrivet för min depression, fungerar inte! Det som kändes okej och ganska bra till en början, har slutat i ett lågvatten. Tillbaka till utgångsläget! Det som återstår av dessa ”hästpiller”, är biverkningarna, i form av hjärtklappning när jag rör mig, muskeltrötthet, djup sömnighet, svettningar, viktuppgång, muskelsvaghet och uttorkning av huden och en vidrig muntorrhet.
I samråd med min Boendestödjare avslutade jag medicinen för någon vecka sedan och den enda skillnaden så här långt, är att biverkningarna äntligen börjar ebba ut.

Återigen funderar jag på om det är jag som är problemet?
Och, naturligtvis är det så, att det är mitt hjärta och min själ som ”knasar”, men jag funderar på om det är jag själv som hela tiden orsakar villfarelserna av att ingenting fungerar med mediciner, frisk luft, träning och bra mat.
Jag vill kanske må så här?
Det kanske är meningen att jag ska gå igenom allt detta, för att bli en finare och bättre version av mig själv, i slutet!? Om jag orkar gå i mål, vill säga…

img_4340-jpgGrubblerierna har blivit värre sedan inbrottsförsöket i lägenheten.
Jag drömmer drömmar om att jag blir jagad och att jag befinner mig i enorma växthus, vars fönster krossas ett efter ett.
Det låter som en överdrift, men min boendestödjare tröstade mig med att en av anledningarna till att det blivit så mycket känslor av maktlöshet och orkaner av oro och rädsla, beror helt enkelt på min depression! Jag hade, men all säkerhet, kunnat hantera och bearbeta det där schysstare, om jag hade mått bättre, säger hon bestämt.
Jag får tro på det! Jag får ta henne på orden!
Jag tröstar mig med att jag är ”nere” och att allting blir för stort och för ohanterligt just nu!

Min känsla är att det trasslar hela tiden och att jag inte hinner med att återhämta mig, finna lugn och ro och hitta en ordning som passar mig…
Och med det där förbannade trasiga fönstret, kom en del konstigheter från Socialförvaltningen och handläggaren som ansvarar för lägenheten.
Det är, som jag tidigare berättat, en träningsbostad som jag bor i och med detta är det Socialförvaltningen som står för kontraktet på densamma, och därmed bär de huvudansvaret för den och de som bor i lägenheten.
I mejlkonversationer mellan mig, bostadsföretaget Stockholmshem, min Boendestödjare, handläggaren på soc. som handhar lägenheterna och min Socialassistent på Socialpsykiatri, valde jag att föra en dialog med alla inblandade, för att jag vill att alla ska veta om hur det är, hur det känns och vad som behöver åtgärdas för att jag med min psykiska ohälsa skall finna lugn och ro. Socialförvaltningen och handläggaren där blev smått irriterad på mig och bad mig att inte berätta om min boendesituation för Bostadsföretaget, eftersom de inte har att göra med Biståndshandläggningen för lägenheten och boendet.
14111840_1775002989423841_629200884_nHan skrev i ett beskt mejl; Jag känner personligen att vi behöver träffas för att diskutera ditt boende tillsammans med din socialsekreterare och eventuellt. boendestöd. Men jag ber dig att inte blanda in Stockholmshem i detta mer. De tillhandahåller lägenheten men är inte involverade i några biståndsbeslut och behöver inte stå med på sändlistan när vi diskuterar din boendesituation.

Jag blev vansinnig, agerade kanske i affekt, och replikerade till handläggaren; Jag tror inte att jag uppskattar din ton i mejlet som du sände mig. För det första; Det är ingen fråga, eller ens ett påstående, OM min boendestödjare, ska vara med på ett möte, utan snarare NÄR hon kan vara med! Jag har ett stöd i min boendesituation, och det av en anledning! För det andra; Du svarade inte på MIN fråga om hur det har gått med fönstret! Är det lagat, ännu trasigt, något mer som skett när jag inte önskat vara där? Du vet om att det här stressar mig! Du är medveten om att jag blir orolig och rädd? Har jag varit tydlig, eller är jag fortfarande ”luddig” i mina förklaringar av mitt psykiska mående? För det tredje; Du mejlar och skriver med en man som snart är femtio år! Jag utgår utifrån, det jag kan läsa mellan raderna av det du skriver, att du tror att du har att gör med en söndersupen, miserabel missbrukare, men där tar du miste! Jag har haft större och ”finare” yrken än de flesta och har förmodligen njutit lite mer av det goda livet än flertalet människor och jag är en smart och schysst kille som haft prestigefyllda arbeten, men som fallit igenom och ner på samhällets botten, inget annat! Tro inte att du vet någonting bara för att jag etiketteras som ”missbrukare” i er diarieföring! Behandla mig med respekt och god ton! Jag ÄR ingen dumskalle! Jag är deprimerad, ledsen och trött… Och för det fjärde och slutligen; Ingen, inte du eller någon annan inom ”myndighets-svängen”, ska tala om för mig vem och vilka som ska ta del av mitt privata liv och min privata sfär! Jag avgör själv vem och vilka jag vill blanda in i min tillvaro och det står dig inte alls fritt att försöka tillrättavisa mig! Det är inte okej!

Ja, nog om detta… trams! Det är väl bara trams..?
Jag har haft en del dispyter med dem och även min Boendestödjare reagerade.
Tror verkligen Socialförvaltningen att de kan belägga mig med sekretess och ”tal-förbud”? Tror de verkligen att de kan be mig vara mindre extrovert och hålla allt detta ”inom Socialförvaltningens ramar”?
Oj, de vet uppenbarligen inte vem de har att göra med…
På’t igen bara! Mer krig! Mer att stå upp för och ännu mer att ifrågasätta!
Det känns märkligt och konstigt…
Kan det ligga en hund begraven här?
Vad är egentligen problemet för dem på Soc?
Det är konstigt… tänker jag i alla fall…

Ta hand om dig och njut redten av kvällen, så gott det går!
På återläsande och Väl Mött / Arthur
(Foto/Bilder; Arthur och Per Lundström)

 

2 tankar på “”Ingen inom myndighets-svängen, ska tala om för mig vem och vilka som ska ta del av mitt privata liv och min privata sfär! Jag avgör själv vem och vilka jag vill blanda in i min tillvaro och det står dig inte alls fritt att försöka tillrättavisa mig”!

  1. Ja du, av ditt referat av brevet kan jag inte på något sätt få fram något förolämpande men kan ändå förstå din reaktion. Du förväntar dig negativitet och således blir din tolkning också negativ. Sedan kan man som myndighetsperson vara mer omsorgsfull och undvika mejl av det här slaget. Hade varit bättre att prata personligt m dig om det varit nödvändigt tycker jag iallafall. Ibland är vissa fförsiktighetsåtgärder bara oförskämda som i detta fall tror jag. Ta det m ro, soc är soc ! God natt 😴🌛

    Gillad av 1 person

    • Ja, du har helt rätt… jag överreagerar! Men å andra sidan blir man, eller jag, cynisk, misstroende och tvivlande på alla myndigheter, även vården, när de ständigt far med ”nödlösningar” och desinformation om situationer och rättigheter… Ständigt förhalas det och det är allt som oftast bara för den enskilda att ”hacka i sig”, tacka och ta emot och bara vara jävligt tacksam… Kram på dig ❤

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s