En prosa med poetiska förtecken… Om känslor, känslorna och förvirringen… ”Förlorare, misslyckad, utanförställd, borttappad och utkonkurrerad! Ge upp, din jävel”!

Arthur.jpgDet brinner i kroppen. Sorg, längtan, befrielse och håll om mig. Håll om mig hårt, jag faller samman annars.
Min längtan…
Och denna jävla trötthet, som äter upp mina dagar och som får livet att passera fullständigt obemärkt. Det snurrar på, tiden, och klockans visare rusar, och jag… Jag beskådar, emedan tiden sakta rinner ut…

Sängen är min bästa vän.
Kudden har blivit min samtalspartner genom de tidlösa dagarna.
Taket svarar mig aldrig, på de frågor som jag har. Jag talar till taket, som till en vän. Täcket och filtarna värmer mig och kramar om min så oerhört trötta kropp!
Vem orkar kämpa dag, efter dag, efter…

Jag avskyr livet.
Jag avskyr tillvaron och världen!
Vem fan orkar gråta längre? Begråta orättvisorna?
Vem fan vill leva ett liv, som består av alla möjliga försöka att vila, äta, sköta hygienen, vara trevlig och medmänskligt social och som blir förbannad och brinnande arg, för att det alltid råder oordning! Fortsätt läsa