Jag känner fortfarande, efter alla turer med vården, Soc. och Psykiatrin, att det inte är så konstigt om en människa blir misstänksam och frågande. Cynisk och taskig! Det snackas så mycket! Det lovas och garanteras ”stöd” hela tiden! Och i slutändan blir det bara skit och pannkaka av allting…

35790_1438305672342_7790399_nNytt ”möte” idag med Psykiatrin på Rosenlundssjukhus.
Ny Läkare, ny Sjuksköterska och kanske att jag får träffa en terapeut.
Vi ska samtala om mediciner och jag ska verkligen försöka att vara tydlig, rak och förmedla vad jag behöver och vad jag önskar.
Jag har blivit så illusionslös, cynisk och skeptisk, numer. Tror inte på något.
Jag ska möta min boendestödjare någon halvtimme innan, och sedan blir det kaffe och samtal om Socialförvaltningen och boende, efter mötet med Psykiatrin, för vi ska ha möte med dem senare i veckan och vi måste prata om hur och vad vi ska göra. En plan och strategi! 
Jag har skrivit ner några punkter som jag funderar över och som vi måste reda ut.
Det är mycket tankar, funderingar och grubblerier just nu och det kan vara skönt att samtala med någon som verkligen vet hur det är. Min boendestödjare har koll och är förbannat insatt i myndighetsproblematiken och jag är väldigt trygg med henne.

Jag badade igår! Äntligen!
Jag vet att det upplevs som snuskigt och kladdigt, men det finns ingen ork och inte heller någon vilja att ta hand om sig och sköta så små ting som hygienen och ibland till och med tandborstningen. Men nu är det gjort och fixat! Så Tacksamt och glädjande! Bra! Fortsätt läsa