Betraktelser från grubbleriernas hörn i världen… ”Jag trodde att Litium var tunga mediciner. Jag trodde då, att man blev totalt nerdrogad och väck”… FEL!

img_0179Första gången jag hörde talas om Litium, var jag kanske tjugo eller tjugotvå.
Då hade jag en klasskamrat, när jag läste på Folkhögskolan, som tog Litium för sin Manodepressivitet, som det hette då.
Jag trodde att Litium var tunga mediciner.
Jag trodde då, att man blev totalt nerdrogad och väck, som när man tar Stesolid, Rohypnol eller Halcion, och att syftet var att få patienten att ”stänga av och stänga ner”.
FEL! Jag hade fel!

Jag trodde att det var ett drogliknande preparat och min misstänksamhet och rädsla för medicinen blev inte bättre när min klasskamrat slutade att medicinera och blev fullständigt tokig och galen.
Hon klev så småningom in i en fullständigt manisk period och skrämde livet ur allt och alla, på skolan. Fortsätt läsa