Betraktelser från grubbleriernas hörn i världen… ”Jag trodde att Litium var tunga mediciner. Jag trodde då, att man blev totalt nerdrogad och väck”… FEL!

img_0179Första gången jag hörde talas om Litium, var jag kanske tjugo eller tjugotvå.
Då hade jag en klasskamrat, när jag läste på Folkhögskolan, som tog Litium för sin Manodepressivitet, som det hette då.
Jag trodde att Litium var tunga mediciner.
Jag trodde då, att man blev totalt nerdrogad och väck, som när man tar Stesolid, Rohypnol eller Halcion, och att syftet var att få patienten att ”stänga av och stänga ner”.
FEL! Jag hade fel!

Jag trodde att det var ett drogliknande preparat och min misstänksamhet och rädsla för medicinen blev inte bättre när min klasskamrat slutade att medicinera och blev fullständigt tokig och galen.
Hon klev så småningom in i en fullständigt manisk period och skrämde livet ur allt och alla, på skolan.

När jag läser om Litium idag, så begriper jag ju att det inte alls är en farlig ”drog” och det räknas inte heller till tunga mediciner, som jag trodde.
Jag fascineras av att det faktiskt ”bara” är en mineral och ett grundämne som finns i naturen.
Litium är grundämne nummer tre i det Periodiska systemet och tillhör gruppen Alkalimetaller, för er som vill ha överflödig information…img_0199
Det har tydligen, om jag läst på som jag ska, används inom sjukvården och psykiatrin i över femtio år, men det är fortfarande osäkert vad Litium egentligen gör med kroppen och hjärnan, men att det fungerar det vet man och att det ger goda påföljder vid till exempel kronisk depression eller olika typer av maniska stadier, det vet man också säkert, så medicinen används ganska flitigt i dessa sammanhang!

Det forskas fortfarande kring detta och de försöker att finna vad exakt det är, som gör att det faktiskt ger bot och lindring till dem som behöver.
Det man helt klart vet är att Litium ökar kopplingarna mellan hjärnas olika celler och att det med detta ökar ”kontakten” mellan cellerna i hjärnan och dess nerver och nervändar och att det även utgör en ökning av signalsubstanserna i huvudet.
Ganska enkelt förklarat…
Man vet också att vid depressioner behöver man, uppenbarligen, tillföra salter och mineraler till kroppen, eftersom just dessa ämnen tycks minska, och då tillför man detta med Litium. Somliga har de där salterna i gott förråd, emedan andra som lider av depressioner eller manier, har mindre av de där substanserna… De tycks minska på något vis som sagt… Ungefär så… hänger du med?

img_0186Det känns bättre efter sex dagar. För mig känns det okej att kliva ur sängen just nu…
Lite biverkningar förstås, men ingenting som jag känner att jag inte står ut med. Jag har min ”måttstock”, som jag berättat om för dig tidigare, och den är; Att så länge jag inte vill dö och så länge jag inte har döden flåsande i örat och grubblar över själva döendet, så är det en bra dag!
De senaste dagarna har jag inte tänkt på att dö och jag har inte funderat över döden… Frågan är om det är tillfälligt, eller om det är så att min nya medicinering redan startat med att göra sitt jobb.
Jag är alltid osäker och vågar inte längre tro och hoppas…
Men jag tänker som så här, att om jag får fortsätta att ha döden i ett frånvarande och om det känns okej att kliva upp på morgonen under en längre tid, då kanske det här är den vändning som jag hoppats på?
Det måste vara nog nu! Det måste vara början på slutet!
Jag har skrivit det så många gånger, men vem fan orkar gå omkring och vara ledsen, mentalt död och känna hopplöshet och maktlöshet hela tiden och vem vill leva ett liv som inte känns värt att leva..?

img_0189I baktakt dansar
mina tankar
på alltför
hala golv
varken lättja
eller visshet
kan styra dom

mitt liv
mitt liv
en gång
mitt liv

~Eva Dahlgren~

Jag läste också att runt femtio procent av dem som får Litium inte uppnår önskat resultat! Och för en del patienter kan det ta upp till ett år innan ett fullgott resultat uppnås, emedan andra får resultat och behållning av medicinen redan efter någon vecka. Nu återstår ”bara” kontroller av lever, njurar, bukspottkörteln och EKG för hjärtat. Dosen kommer förmodligen att höjas för mig, men läkaren måste ha koll på alla värden av de inre organen så att ingenting blir fel eller dosen för hög eller för låg, eller så att kroppen inte tar skada på något sätt.

Tack för din uppmärksamhet och tack för att du tar dig tid!
På återläsande och var rädd om dig… Jag gör så gott jag kan!
Väl Mött / Arthur
(Bilder och Foto; Arthur)

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s