Jag minns inte alltid saker och ting som andra minns det.
Ibland omformulerar jag saker och ting och det blir till en annan sanning.
Ibland minns jag helt andra detaljer än vad andra i min omgivning gör och jag har svårt för tidsperspektiv på händelser och skeenden.
Egentligen spelar det där ingen roll, för min sanning och mitt perspektiv på livet och tillvaron är ju trots allt min, men ibland blir jag förundrad över hur minnet och hjärtat fungerar.
Jag har snart varit nykter i tre år, på juldagen, och det känns som om det var igår jag ”klev av” mitt missbruk.
Jag tror att jag skrivit någon gång i något inlägg, att det var de sista tio åren som var allra värst i mitt beroende och det kan kanske stämma i och för sig, men utför gick det ju när min man och partner gick bort 2006.
Han har varit död i tio år nu, så sju av dem var ett helvete.
Men, som Leif G W Persson lär ha sagt, innan dess var det ett ”kontrollerat missbruk”. Absolut inte ett bruk av alkohol, för redan då hällde jag i mig för mycket. Skillnaden var väl att det var dyrare viner och finare sprit, men annars var jag redan på väg utför. Min mans död fick väl hela skutan att tippa över.
I alla fulla fall… Sju år!
På sju år hann jag med att droga bort allt jag ägde och hade, alkohol är en drog, och på sju år gick jag från en vacker lägenhet i Hammarbysjöstad till hemlöshet och ett liv på Stödboenden.
Fullständigt galet, när jag tänker på det.
Och som sagt, jag minns en sak och andra i min omgivning någonting helt annat.
Och jag har dessutom en förmåga att skala bort och snygga till en del minnen, emedan andra i min omgivning gärna serverar mig snuskiga och kladdiga detaljer! Fortsätt läsa