Det allra enklaste saker blir svåra att ta uti med och det som känns mindre viktigt får vänta… men så slutligen i går… Det positiva och det som känns så förbannat skönt, är att döden är frånvarande och att jag inte ägnar så mycket tid till döendet…

img_1590Några betraktelser, reflektioner och funderingar, en Tisdag morgon när minusgraderna river på rutan. Kallt och rått… Det blev en promenad igår!
Frisk luft och lite bitande kyla om kinderna!
Jag behöver det, luften och det friska vädret, det ska visst göra gott för trötta själar…

I Söndags fick jag äntligen gjort allt det där som jag försökt att få fixat i över en vecka nu.
Och jag är fullständigt medveten om att man kanske inte ska vara fullt så här ärlig och utlämnande, men jag tror att den som varit nere i djupet av en depression vet precis vad jag menar och känner förmodligen igen sig…
Det allra enklaste saker blir svåra att ta uti med och det som känns mindre viktigt får vänta… men så slutligen i Söndags…
En hel eftermiddag med mys, SPA, lugn och ro.
Att orka, att vilja och kunna…
Min man spelade lugn och meditativ musik, tände rökelser och njöt ensam i soffan!
Jag själv klippte håret, fixade fötter, händer och njöt av ett hett bad och en härligt kladdig ansiktsmask.

Ärligt… Jag trodde inte att jag skulle orka, eller ens tänka tanken, att få det gjort, men slutligen blev det av och jag försökte verkligen att ta det lugnt, inte stressa, inte bli irriterad och arg, utan bara njuta, dofta på alla dofter och lyssna till den skönt avkopplande musiken.
Det tog sin lilla tid, men det var skönt och jag blev urlakad och övermäktigt trött efteråt.
Jag somnade på soffan, framför teven och med en av katterna vid magen.
Jag vakande där klockan fyra på Måndag morgon och vid frukostkaffet undrade min man och kärlek var jag varit under natten.
Soffan är väldigt skön och mjuk och det är inga som helst problem att somna i den! Tack och lov så hade jag lagt mig ner, för annars brukar jag somna sittandes och vakna flera timmar senare med gamnacke och värk i skuldror och rygg. Men inte i Söndagskväll! Jag hade minsann bullat upp med kuddar, katt och pläd kring hela mig och jag sov väldigt skönt och gott. Jag hade tänkt förflytta mig till sängen, men hela kroppen vrålade nej, så jag blev kvar på soffan… Självklart undrade min partner vad jag sysslar med när jag inte gjorde honom sällskap under natten, men det blev som det blev och jag tyckte att det var ganska skönt och mysigt…

img_1057Jag har plockat fram ritblock och pennor, för jag tänkte väl att det skulle bli av att rita lite, men icke!
Jag har plockat fram gamla skrivblock, för jag tänkte att jag kanske skulle kunna finna inspiration och glädje i de äldre skrivna orden. Kanske finna en dikt att skriva färdigt, kanske hitta någon rolig historia att bjuda på, men icke!
Jag har ett par dokumentärer som jag har spelat in, om det forntida Egypten, vilket jag finner spännande och fascinerande, och jag behöver ”bara” sätt mig ner framför teven och se på dem, ta in, beskåda och lyssna, men icke! Det finns inte ork!
Visst är det märkligt? Det mest enkla saker och det mest triviala vardagsföreteelser, blir stora berg att bestiga och allt sådan som jag tidigare funnit väldigt roligt och roande, finner jag ingen förnöjsamhet i alls just nu.
Det finns inte ro.
Det finns inte fokus.
Det finns ingen koncentration!
Och glädjen, glöden och förtjusningen, är totalt frånvarande och det enda som undslipper mig, vilket irriterar min man och kärlek, är dessa djupa själsliga och bottenlösa suckar. Du vet, den där typen av suckar som kommer långt inifrån kroppen och som har sitt bottenlösa djup i benmärgen.
Det är depressionen som ligger och lurar. Det är nedstämdheten som hel tiden är närvarande och gör sig påmint.
Jag får gilla läget.
Jag får finna acceptans.
Jag får lov att tänka; Det kommer att bli bättre.klockan-05-00
Det positiva och det som känns så förbannat skönt, är att döden är frånvarande och att jag inte ägnar så mycket tid till döendet och huruvida jag vill leva eller inte. Det är bra! Det är positivt!
Och är det början på något bättre och finare för mig, så är det väldigt bra!
Jag är så oerhört trött på min dödsångest och på mina grubblerier kring livets vara eller icke!

Och, återigen, jag finner det konstigt och svårt att förklara, hur den där orkeslösheten, olusten och livsledan ser ut och fungerar…
Det mesta, som är de enklaste sakerna i världen, blir till mindre krig och oöverstigliga hinder, men jag gör ju saker ändå.
Somligt måste göras och andra saker måste få bli gjorda och utförda, för det blir inte bättre av att dammet jagar mig i lägenheten, att disken står på bänken eller att katterna måste skötas om, och tvätten tvättas eller att soporna skall ut på gården.
Somliga saker måste jag göra, för det blir till fler kvarstår, mer ångest, mer skuld och destruktiva tankar, OM jag inte får det gjort…
Och för att stävja det och för att ”mota Olle i grinden”, så gör jag ändå…
Jag grejar och ordnar i alla fall…
Det tar lite mer tid, det blir inte alltid gjort när jag vill ha det fixat, men jag försöker och jag gör så gott jag kan, med eller utan djupa och sorgliga suckar och med eller utan irritation och ilska…

fullsizerender-9Jag kanske får rätsida på livet?
Jag kanske är på gång? Kan det kanske vara så? Jag känner igen de skrivna orden, när jag läser dem, för jag har skrivit dem förr när jag fått nya mediciner och nya möjligheter att få rätsida på tillvaron…
Men kanske ändå? Den här gången? Tvivel och hopp blandas till en geggig soppa och jag hoppas och tror… och samtidigt; Det kanske inte fungerar den här gången heller!
Men kanske är det så, slutligen, att de funnit rätt medicin och att det med tiden blir bättre och saker och ting lägger sig tillrätta..?
För övrigt måste jag få ordning på tankar och funderingar och försöka att tänka; ”Jag gör så gott jag kan! Jag är helt okej! Det spelar egentligen ingen roll vad jag tror att alla andra tycker, för jag vet att jag gör så gott jag kan! Jag duger och det kan bara blir bättre från och med nu”..!

Ta hand om dig därute i världen.
På återläsande och Väl Mött / Arthur
(Foto/Bild; Arthur)

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s