Väldigt märkligt att läsa och se den där sidan av sig själv, men å andra sidan, idag är jag någon annan och något helt annat. Jag är bättre och jag duger!

tradet-dramatisktFunderingar under gårdagens morgontimmar…

Jag har funderat en del. Tänker för mycket. Alltid!
Jag parkerade i soffan i morse och tittade på nyheterna.
Kaffe, ensam och katterna.

Min kärlek och man är på väg hem från Norrland.
Han har haft det mysigt med sin mamma och sina systrar.
Hans pappa har dock vistats på sjukhus efter en magoperation, men de har allesammans besökt honom. Han har piggat på sig, tack och lov.
Jag upplever att de har en bra relation, numer, min Kärlek och hans familj.
Han, precis som så många av oss andra, kommer från en ganska stökig och dysfunktionell familj.

Vi har en del gemensamt, jag och Kärleken.
Vi har mycket att samtala om när vi pratar om det som varit svårt och tungt, och vi har samma inställning; Vi blev schyssta och fina människor i alla fall, trots allt, och det som varit är egentligen inte i påverkan av vårt nu!

Men för den ena halvan av oss, det vill säga jag, har det tagit lite längre tid att gå i mål och inse att det alltid finns val att göra och att det förflutna egentligen inte nödvändigtvis behöver påverka oss i dag och i nuet.
Det tar en evig tid att komma fram till den insikten och det är ett oerhört arbete att komma i mål, för det är ett ständigt motstånd i kroppen och sinnet, eftersom skulden och orsaken till ens liv och leverne alltid landar på uppväxten och alla dem som var i påverkan av ens barndom. Slutligen inser man dock att det finns val att göra och att man kan se på tillvaron med nya glasögon. Det är inte alltid alla andras fel att man hamnar fel i livet!
Även om det förflutna påverkar en, naturligtvis, så kan man alltid förfina sig själv och bli en bra, schysst och fin människa, bortanför det där.
Det handlar kanske om inställningen till livet?
Det handlar kanske om att se sig själv med perspektiv och objektivitet?
Det kanske handlar om att tillvarata de bra egenskaperna hos sig själv och finna medmänniskor vars åsikter, tänkande och varande, kan bli en ciceron och vägledare i livet!? 
Jag har goda vänner som jag ser upp till och som har egenskaper som jag känner att jag själv vill besitta och ha, och de vännerna tillåter jag att färga av sig på mig och min person.

tusse-i-svartvittOch som jag har levt. Skrämmande. Fy fan, på ren svenska!
Jag fann några gamla journalanteckningar bland alla mina papper.
Jag gjorde en liten utrensning av allting jag sparat på genom åren, du vet allt sådant där som man tror att man kan behöva spara på, och där fann jag föråldrade utdrag från Beroendemottagningens anteckningar på Maria Capio och det kändes som ett annat liv, en annan människa och en helt annan person, än den jag känner och upplever att jag är idag.
Och visst är det så!
Ett missbruk och en människa i förnekelse, dessutom med psykisk ohälsa, är inte densamma som en sund, ”frisk” och sunt tänkande man och individ.
Det var väldigt obehaglig läsning!
Det är inte alls roligt när en vilt främmande människa utkristalliseras mellan raderna, skrivna av dem som stått utanför och objektivt sett på, och de är väldigt märkligt att jag inte minns, inte förstår och inte begriper att de är min person som beskrivs och redogörs på sida efter sida, skulle vara jag.

sjalvportratt-i-svartvittDe ligger i soporna nu!
Jag är en annan människa och en annan man!
Men jag känner att det var bra och givande att läsa de där igen, för de påminner mig om hur förbannat illa det var och hur genomjävligt jag levde livet.
Eller… jag levde ju inte alls…
Väldigt märkligt att läsa och se den där sidan av sig själv, men å andra sidan, idag är jag någon annan och något helt annat.
Jag är bättre och jag duger! Jo, så är det!
Och oavsett hur jag mår psykiskt, så är jag en schysstare människa med bra värderingar och sunda åsikter, upplever jag själv, och de där allra värsta åren i missbruket är ju över, så egentligen behöver jag inte lägga så stor vikt vid det…
Men, det är bra med påminnelser och hågkomster för att inse; Dit vill jag inte igen!

Nu fortsätter kriget att komma ifrån depressionen och få till en bra och lugn tillvaro!
Det är ”bara” att jobba på och hoppas att alla dessa knutor löser sig i sinom tid!

Väl Mött / Arthur
(Foto; Arthur)

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s