Jag försöker verkligen att vara delaktig och vara ”med”, men det blir ju tyvärr på mina villkor och mina premisser, för jag går sönder annars… Så, visst… Depressioner är egoistiska.

img_0632Det är snökaos i Stockholm.
Donald Trump vinner valet och är USA’s nästa president. Fasa, om du frågar mig!
Jag har lyckats med att bita sönder ytterligare en tand, som om jag skulle ha råd med det, och mötet med Socialförvaltningen i går, blev inställt! Av mig!
Det sistnämnda fanns det inte ork till igår, inte alls, och vi sköt upp mötet till i nästa vecka.
Fick en promenad, i snökaoset! Jag rasande irriterad och sur! Min man och kärlek trampade glatt på! Varför följde jag med? Idioti!

Höjde dosen på Litium till det dubbla härom dagen och huden börjar kännas som sandpapper.
Jag har sökt och läst lite grann om medicinen, men finner ingenstans att läsa om att just huden skulle påverkas av Litium, men knastertorrt är det!
Visserligen är jag en riktigt ”torris” sedan barnsben, men det här är någonting som jag inte upplevt tidigare! Smörja med hudlotion och mer fukt till huden! Dessutom kliar det som sjutton. Jag är ju ett ”gammalt” eksem-barn och är uppvuxen på kortisonkrämer och tabletter, så egentligen är det inte förvånande!
Mata huden och kroppen med mer fukt! Årstiden och vädret gör ju sitt, men det är ovanligt narigt.

img_1264Aggressioner, diskussioner, depressioner, stridslyssnad, dumheter och egoism.
Deprimerade människor blir egoistiska. Punkt!
Det mesta cirkulerar kring de egna tankarna, de egna måendet och hur dagarna verkar utveckla sig över tid.
Jag erkänner det! Jag förnekar det inte alls!
Men som jag skrivit tidigare, så kan dagen börja bra, fint och smidigt, för att sedan halka av banan och bli till ett nattsvart slukhål.
Det bor naturligtvis en del osäkerhet och oro i det där och kanske att jag känner efter för mycket och tänker för mycket kring det, men det är ständigt återkommande och det har ju varit så här under två år nu, så det har dessvärre blivit en vana.
En tankeloop och ett sätt att leva! Ett grubblande!
Jag blir lätt arg, trött och väldigt irriterad, när jag upplever att jag inte blir förstådd och inte lyssnad på!
Jag känner att det är förbannat orättvist när andra människor i min omgivning känner att de gör uppoffringar för min skull och att de blir låsta vid mig och min inställning till tillvaron.

”Jag träffar inte några människor och umgås sällan med andra, för att du inte vill vara med”!
”Du vill aldrig någonting och vill inte heller hitta på saker, så jag frågar inte längre”!
”Det är jävligt orättvist att du säger att jag inte lyssnar! Och allting kretsar bara kring dig, dig och du”!

Jag känner ju själv att det där stämmer och att det är så, men jag tycker också att det skulle kunna finnas mer förståelse för min situation och det tillstånd jag befinner mig i.
Jag är ju för sjutton ”sjuk”!
Jag befinner mig i en märklig ”livsparentes””!
Jag känner själv att jag ”bjuder till”, att jag gör mer saker och ordnar med andra ting än vad jag egentligen mäktar med, för att vara så tillmötesgående mot min omgivning som möjligt.
Jag tycker att jag ”hänger med” och anstränger mig för att upprätthålla någon typ av socialt sinne, men jag vet ju vid det här laget att det kommer förbannat surt efteråt, eftersom återhämtningen för kroppen och psyket, kan ta ett par dagar innan jag känner att jag kan stå på benen och vara någorlunda mänsklig igen.
Jag orkar bara inte! Jag måste spara på min energi! Jag måste planera och tänka till, innan jag drar igång stora projekt.

”Jag försöker verkligen att vara delaktig och vara ”med”, men det blir ju tyvärr på mina villkor och mina premisser, för jag går sönder annars”…

arthur-och-smulanOch när det blir så där, diskussioner och dumheter, då inser jag igen att jag faktiskt är allra bäst ensam!
Jag, min depression och mitt mående, är ett nav av egoism! Och det är viktigt vad jag gör, hur jag gör det och vad jag mäktar med, för att hålla ihop som människa…
Och jag har sagt detta! Jag har varit tydlig!
Jag har förklarat och jag har försökt att få andra att förkovra sig i själva ”sjukdomsförloppet” och hur det egentligen är och upplevs, FÖR MIG!
Och jag känner ju att det bästa vore att få bo i skogen, ensam, tänka till och planera mina dagar själv, utan påverkan av andra som göder och matar min skuld, ångest och mitt samvete!
Tror du inte att jag vet, att jag är egoistisk?
Tror du inte att jag förstår min egen sjukdom och min egen livssituation?
Tror inte du, att jag ständigt försöker, anstränger mig och gör otaliga saker, för att vara med i livet, vara delaktig och upprätthålla någon typ av liv och glädje?
Jag gör som jag blir tillsagd, för att bli en bättre människa och jag gör ofta det som andra önskar av mig, även om motståndet hos mig är enormt! Och jag tycker att jag anstränger mig, försöker att vara social och ”hitta på saker” och jag upplever själv att jag allt som oftast får göra saker ändå, för att det absolut krävs av mig!
Du… Betänk själv; ”Jag vill inte leva längre och jag har verkligen ingen lust att möta livet idag”.
Och ändå; ”Jag måste gå ut och ta den där promenaden, jag måste försöka att komma in i en dusch och jag behöver verkligen ett möte med Socialförvaltningen och min Boendestödjare, och jag vill försöka att tvätta tvätten och dammsuga, för jag VET att det känns bättre efteråt”!
Att komma ur sängen och sedan ”hitta på saker”, när livet pissar på en på morgonen, det kommer förmodligen du aldrig att förstå, OM du inte varit där själv.
Och JA! Jag är egoist och jag månar om mig själv, eller försöker, för jag kommer aldrig att klarar av det här annars och jag kommer inte att kunna gå i mål som en hel människa och jag kommer aldrig att hinna med att bearbeta mitt liv och mina funderingar, om jag inte tillåter mig att komma först.

”En sak i taket, lite i sänder och ständigt tänka på hur mycket energi som går åt är viktigt…
Och med detta sagt så erkänner jag; JAG! JAG! JAG”!

img_0025-1-78Jag får inte ihop det!
jag lider av ångest och skuld, inför andra!
Jag försöker och jag anstränger mig, för jag vill också få leva!
Jag försöker verkligen att vara delaktig och vara ”med”, men det blir ju tyvärr på mina villkor och mina premisser, för jag går sönder annars…

Så, visst… Depressioner är egoistiska.
Man måste tänka lite längre, för det jag gör och ”hittar på” idag, kommer som ett bakslag till kvällen eller under morgondagen.
En sak i taket, lite i sänder och ständigt tänka på hur mycket energi som går åt är viktigt…
Och med detta sagt så erkänner jag; JAG! JAG! JAG!
Och du… Jag ber om ursäkt för det!
Men om du kanske hade förkovrat dig lite och läst en del av allt material som finns om depressioner och nedstämdhet, så hade jag aldrig behövt försvara mig och förtydliga att jag VET att själva navet och livet, som det ter sig för mig just nu, är en stor illaluktande egocentrisk gödselstack… jag VET det!
Jag vet det och om jag inte hade varit medveten om själva ”sjukdomsförloppet”, depressionen, så hade jag hoppat från Västerbron för länge sedan!

Tack för ordet / Arthur
(Foto och bilder; Arthur)

 

2 tankar på “Jag försöker verkligen att vara delaktig och vara ”med”, men det blir ju tyvärr på mina villkor och mina premisser, för jag går sönder annars… Så, visst… Depressioner är egoistiska.

  1. Förstår tror jag men det är först när någon gått i dina skor (bildl.) Som nån har rätt att uttala sig tycker jag. Vet hur det är med hjärntrötthet att utmattning kommer men det syns inte utanpå. Orkar man inte prata i ett sällskap är man osocial och tråkig. Det är hemskt att vara ensam i tvåsamhet och i sällskap…men du är inte ensam om dina känslor även om man inte kan sätta sig in helt i en annan persons känslor. Vi har rätt att välja att vara ensamma elr gnälliga elr what ever när vi plågas. För det vill jag ha rätt till ( haft stroke hjärtinf.lo kroniskt förmaksflimmer) men annars är jag ok. Är glad attdu kan sova, det kan inte jag. Nu skrev jagmer om mig än jag avsett men det blir så ibland. Kärlek till dig och kramar ❤

    Gillad av 1 person

    • Jag uppskattar dina ord! Jag uppskattar att du skänker mig stöd och glädje! Tack för förståelsen och orden du skriver, för de ger mig mer glöd och mer stöd och mod… TACK! ❤

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s