Dagen idag blev en rivstart i psyket. Det kändes bra och jag full av hopp och energi… Ja, i ett par timmar i alla fall, för sedan övermannade tröttheten mig och jag somnade till vid köksbordet…

vintern-i-alby-svDet är märkligt vad dagarna svänger.
Lite olustigt faktiskt!
I morse kände jag verkligen att jag befann mig i startgroparna och i mina tankebanor startade jag ögonblicken med att planera och fundera på allt jag skulle vilja göra under dagen. Gasen i botten, direkt!
Och det som är ännu märkligare är att de senaste dagarnas bottennappen i mitt mående, inte lämnat det minsta avtryck i minnet!
Det är som om det aldrig varit svårt och tungt!
Det är som om jag inte kan känna och tänka mig, att jag varit så grisigt uppgiven!
Det är som om de aldrig funnits, känslorna av meningslöshet! 
Och det är väl detta som är så bra med kroppen och psyket, för de värsta dagarna kan man återberätta och försöka att förklara med ord hur det var och kändes, men det är svårare att verkligen fiska upp känslan och förnimma hur det verkligen var.
Jag vet hur det var, rent intellektuellt och jag kan med förnuftet och mina väl valda ord återberätta hur det var och hur det kommer att bli framöver, för det återkommer alltid, svärtan och destruktiviteten, men att verkligen känna känslorna av maktlöshet, sorg och rädslor, går inte att uppbringa till dess fulla potential och det går inte att skaka om själen och hjärtat, för att återigen kunna försätta sig i dödsångest, dödslängtan och tomheten. Fortsätt läsa