Hon är förbannat smart, som de flesta kvinnor alltid är, och hon inger hopp, mod och styrka. Tacksamt… Jag har väldigt få, men väldigt varma, kloka och insiktsfulla vänner.

0bddf3f89251865cab13f7ea1e68cde8Jag träffade en vän igår.
En högt älskad vän som jag träffar alldeles för sällan. Jag älskar henne till döds!
Jag behöver väl inte berätta om kroppens och själens motstånd, men vi träffades och tog en promenad genom Södermalm.
Vi besökte några Secondhandbutiker, som vi båda två uppskattar att botanisera i, och det var väldigt skönt väder att promenera i och vi fick även lite sol emellanåt!
Hon letade efter julgranskulor, och själv sökte jag efter Elefanter och Veckotidningar. Det sistnämnda skall jag ha till mina kollage som ligger och väntar på att bli färdigställda, och för övrigt fann ingen av oss det vi sökte.

Vi tog en varsin stor kopp kaffe och en smörgås på ett café, och jag förvånades över mängden med pengar det kostar med en kopp svart java.
Vi pratade om livet. Vi brukar göra det när vi ses.
Det blir konstruktiva och djupa samtal om livet och tillvaron.
Jag pratade om hur jag mår och om mina nya mediciner. Jag ventilerade Psykiatrin och om mitt boende, som jag fortfarande finner obehagligt att vistas i.
Jag har svårt att prata om det, depressionen och mitt mående, utan att det knyter sig i halsen och utan att tårarna tränger upp bakom ögonlocken.
Jag har svårt att berätta om sorgen jag bär på, sorgen för att livet susar på och passerar, utan att jag riktigt får vara med och leva. Det har gått två år nu!
Och jag berättade om döden och min tidigare önskan att få ett avslut, och jag betonade återigen att det gått två år nu, i en bergochdalbana, och det är så oerhört sorgligt! Fortsätt läsa