Eller… Tänk om jag skulle sjunga galet högt, störa alla grannarna, och när de ringer på dörren för att klaga, så bjuder jag in dem på kaffe, men mest för ordningens skull förstås.

Måndag.

img_0365Om jag skulle spela hög musik idag och dansa vilt i vardagsrummet, hejdlöst och totalt okontrollerat, tills jag tappar andan?
Tänk om jag skulle ta en långpromenad och njuta av solen, som visar sig mellan molnen, hoppa i vattenpölarna och vråla högt, bara för att jag kan?
Kanske jag skulle kunna träffa en vän och samtala om livet, insikterna vi fått genom vår existens, och flirta med en vacker man på ett café?
Om jag kunde, så skulle jag kanske kunna springa snabbt och starkt genom skogen, fånga frisk luft djupt ner i mina lungor och lyssna till trädens sus och löpa tills benen inte bar mig längre?
Tänk om jag skulle köpa vackra Tulpaner till min man, ställa dem i blickfånget på köksbordet och bjuda på räkor och vitlöksbröd, när han kommer hem?
Jag kanske skulle kunna krypa upp i soffhörnet, med en varm pläd, läsa en bok och låta fantasin skena iväg? En roman om kärlek och tvåsamhet?
Eller… Tänk om jag skulle sjunga galet högt, störa alla grannarna i kvarteret, och när de ringer på dörren för att klaga, så bjuder jag in dem på kaffe, men mest för ordningens skull förstås.
Och sedan, när min dag är till ända, kan jag somna gott mellan varma lakan och mjuka kuddar, tillsammans med min bästa vän och kärlek…
Det skulle kunna vara dagens ”Meningen Med Livet”!

JanneBanan och LV.jpgMin Måndag består dock av vila.
Dagen innehåller en del ”måsten”, som att ta kontakt med Banken.
Jag måste få tag på min Socialsekreterare på Socialpsykiatri och boka ett nytt möte. Jag borde leta reda på min Boendestödjare, som skall hjälpa mig med mitt Boende bland annat, för vi behöver verkligen träffas! Dessutom behöver jag mejla ”Boendeansvarig” på Socialförvaltningen för att skaka fram en tid för ytterligare ett möte.

Medicinerna börjar ta slut, så jag ska boka en ny tid på Vårdcentralen! Jag har fått en ny läkare där, igen, då den unga kvinnan jag hade tidigare valt att sluta! Lite trist!
Jag måste, jag menar verkligen måste, få tag på Psykiatrin och höra efter hur proverna såg ut och ska jag höja dosen av Litium igen, eller ska det få vara som det är? Och, framförallt, ska jag ta ytterligare blodprover den här veckan för att ha koll på halten av Litium i kroppen?
Jag borde få tag på en god vän, som jag lovat att höra av mig till och jag skulle kunna slänga på en maskin vittvätt!
Jag måste, och jag menar verkligen måste, se till att alla räkningarna blir betalda och att jag inte missat någon av dem! Ett kontrollbehov, jag medger det, dock ett bra sådant!

Ta hand om dig därute och var rädda om varann… Ta hand om dina medmänniskor!
Själv ska jag ta hand om kattlådan och ta en promenad.
Tack för din uppmärksamhet och på återläsande!
Väl Mött / Arthur
(Foton/Bilder; Arthur)

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s