Det är helt okej att utnyttjas sexuellt och exponeras som om det egentligen inte är på riktigt. Någon skandal också, så stiger tittarsiffrorna genom taket! Bra!

Jag fann en plats bland kamraterna, om bara för en stund, för att sedan efter helgen bli klassens förbannade hackkyckling igen.

Det är så förbannat rumsrent med sprit och fylla. Och sex! Se på teveprogrammen och läs tidningarna. Överallt och i tid och otid.
Det är helt okej att supa skallen i bitar och sedan inte minnas någonting, av det man gjort. Redan där har man ju en liten varningssignal! Man dricker ju för sjutton för mycket!

Min första fylla tog jag när jag var femton.
Det var en klassfest hemma hos en klasskamrat, som jag för övrigt inte var kamrat med.
Men däremot var jag ganska lättövertalad att vara med på den här typen av fester, eftersom även jag vill få vara delaktig och få ta min plats.

Många missbrukare kan berätta och bevittna om den där första kicken efter en fylla, och att de hade en känsla av att ha ”hittat hem”. Finna lugnet, ron och tystnaden i själen.
Jag kan inte minnas att jag hade den känslan, men däremot vet jag att jag blev mer extrovert och pratsam. Utåtriktad. Jag blev mera ”på” och vågad.
Jag fann en plats bland kamraterna, om bara för en stund, för att sedan efter helgen bli klassens förbannade hackkyckling igen.

Att jag senare skulle utveckla ett svårt missbruk, fanns inte i mina tankebanor eller beräkningar, och det även om hela min släkt var och är, nerlusad med missbrukare.
Men det skrivet kan jag tänka att jag borde kanske ha varit mer försiktig med spriten! Som mina systrar till exempel, för de drack inte alls. Vad jag vet, så dricker de inte idag heller…

De super som svin och gränserna för sexualiteten har flyttats fram till gränslöshet och några av deltagarna berättar senare att de inget minns…

Jag var kanske tjugotre eller tjugofyra, när jag insåg att jag drack alldeles för mycket. Jo, så var det faktiskt!
Det var aldrig någon då, som tog det på allvar och sa; Så farligt var det väl inte? eller; Alla ungdom festar och dricker för mycket under ungdomstiden.
Det fanns inte någon ungdomsmottagning för unga-vuxna att vända sig till då, för dem vars bruk blivit missbruk, men det gör det i dag.
Och med detta skrivet kände jag, efter att ha ögnat igenom nyheterna under dagen, att det är så förbannat rumsrent med sprit och fylla. Och sex!
Det är helt okej att supa skallen i bitar och sedan inte minnas någonting, av det man gjort. Redan där har man ju en liten varningssignal! Man dricker ju för sjutton för mycket!

Och vi får följa dokusåpadeltagare i tidningar, på tv och via webben.
De super som svin och gränserna för sexualiteten har flyttats fram till gränslöshet och några av deltagarna berättar senare att de inget minns, att de gått över styr och att; det blev förstås för mycket! Det ger fel signaler till de som är runt tjugo, plus några år.
Och alla dessa tonåringar som ser det här! Vad händer hos dem? Vad tänker de? Att det är okej?
Det dricks oerhörda mängder alkohol i tv-programmen. Med allas goda försyn, dessutom! Dels de som tittar på programmen och sedan tv-bolagen med sina tv-produktioner.
Det har blivit rumsrent att sabba sitt liv framför oss tv-tittare. Det är helt okej att utnyttjas sexuellt och exponeras som om det egentligen inte är på riktigt.
Någon skandal också, så stiger tittarsiffrorna genom taket! Bra!
De här människorna, som låter sig exponeras så bottenlöst och obegränsat, kommer förmodligen att ångra mycket av det som de gjort under kamerans inflytande och deras behov av att få synas och vara med! Att få vara någon och räknas!
Jag tycker det är jävligt tragiskt.
För själv önskar jag mycket av det jag gjorde ogjort och somligt har skadat mig mer än annat. Och detta enbart under inflytande av drogen alkohol!
Och då dessutom vara bevakad av kameror, för att sedan fläskas ut i media, kan bara sluta förbannat illa.
Undrar vad de gör om tio år? Undrar vem och vilka av dem som behöver hjälp ur sitt missbruk? Och då, kanske, de ställer upp i dokusåpan Celebrity Rehab with Dr. Drew, men en svensk version förstås och med bloggerskan Rebecca Stella som kommentator.
Det kanske kan vara något?

Självklart flyttas alla gränser fram och det blir än mer extrovert och än mer himmelsvid gränslöshet. Utveckling, kallas det visst.

Och helt plötsligt känner jag mig som en gnällig gammal gubbe. Självklart flyttas alla gränser fram och det blir än mer extrovert och än mer himmelsvid gränslöshet. Utveckling, kallas det visst.
Jag kanske är för gammal? Jag kanske är jävligt gnällig? 
Men jag tycker att det är genomjävligt, på ren svenska, att supande och sexualiseringen av människor har blivit så förbannat rumsrent! Dessutom att unga människor ser på eländet och därutöver tycker att det är bra, spännande och helt okej… Konstigt!

Själv tog jag mig en fylla när jag var fjorton, och vid fyrtiosex års ålder har jag varit drogfri i snart tre år. Spriten, drogen alkohol, gjorde mig gränslös, glad och utåtagerande, men konsekvenserna har varit oerhörda.
Det går fort och utförsbacken är inte rolig, och jag som bara ville få vara med och vara en del av livet, våga mer och ta min plats i världen!

Väl Mött / Arthur