Jag kan ärligt säga att jag mår okej och att det är helt i sin ordning att kliva upp på morgonen. Det kommer förmodligen att bli ännu bättre med tiden, har det sagts till mig…

arthur-och-smulanDet är Lördag. Vaknade tidigt, runt klockan fem.
Somnade på soffan igen, igår kväll. Hopplöst trött!
Tänkte se på en äventyrsfilm och började titta, vid gott mod, men någonstans i mitten somnade jag på soffan.
När jag vaknade till hade jag lagt mig tillrätta med kuddar och filt.
Det minns inte jag!
En av katterna låg vid bröstet och filmen var i stort sett slut. Jag hann se hjälten promenera iväg i dammet, efter förmodade bomber och granater, med hjältinnan och det såg ut att vara ett lyckligt slut.
Stannade uppe lite grann och zappade runt bland alla teve kanaler och fann lite nyheter att se på.
I alla fulla fall… Så småningom kom jag in i sängen och somnade ganska omgående, med samma katt vid vid min sida, som önskade att få bli kliad på magen, och just där och då kände jag, att det här kan bli bra! Livet kan bli bra nu.

img_1142Det har varit så svajigt i mitt mående och förmodligen är det insättningen av Litium som tagit tid. Det ska vara så precis på milligrammet och det är en del biverkningar.
Nya mediciner som ska hjälpa psyket att komma i form och upp till ytan igen, tar alltid lite längre tid att tillvänja kroppen. Det kan ta ett par månader innan man känner någon skillnad psykiskt och jag upplever att jag är där.
Det känns bättre och jag är bättre. Men somliga biverkningar har blivit lite värre än vad de var i början. Huden är torr. Munnen är som sandpapper och jag har fått en del klåda på kroppen.
Jag har lagt på mig mycket i vikt och jag har varit ganska yr i huvudet, men det är okej ändå.
Litium är en metall och en salthaltig sådan, så det är kanske inte så konstigt med biverkningarna. Mycket av vikten är förmodligen bundet vatten i kroppen!
Det får gå och det får vara så och med lite tur är även dessa övergående!
Jag kan ärligt säga att jag mår okej och att det är helt i sin ordning att kliva upp på morgonen. Det kommer förmodligen att bli ännu bättre med tiden, har det sagts till mig, och då är jag snart på gång igen!
Som jag skrivit tidigare så är jag oerhört trött ännu, men jag hoppas att jag ska bli piggare. Piggare, mer ”på” och gladare.

2Gårdagen ägnade jag mig åt en del ”måsten” och fick en del saker gjorda.
Skrev ett mejl till Läkaren på Psykiatrin, ett ganska beskt sådant, och ifrågasatte varför han inte hörs av. Jag förstår att de har stor arbetsbelastning, men det vore skönt att få bekräftat att alla blodprover är okej, att medicinen inte skall höjas eller sänkas och om jag  dessutom kan få tillgång till enskilda samtal med en terapeut som jag efterfrågat. Inte ett ljud! Knäpptyst! 
Och… Jag fick iväg min ansökan och komplettering till Försäkringskassan. Med lite tur så får jag hjälp med sjukersättning till hundra procent till våren! Inget att sträva efter kanske, men det finns en hel del oro för min ekonomi och jag kan alltid ångra mig på vägen, när jag väl kommer ut i arbete eller sysselsättning igen. För det ska jag! Det är målet!
Jag fick också iväg ett mejl till Socialförvaltningen och mitt Boendestöd. Jag vill bara ha koll och garantier att ingenting rinner ut i sanden och att det jag fått beviljat, i form av stöd och eventuell sysselsättning, ligger kvar och inte försvinner. Just nu fungerar ju inte en sysselsättning för mig, men jag vill ändå veta att det finns där, när jag upplever att det är dags att komma i gång.
Min Boendestödjare lyser med sin frånvaro just nu. Jag vet att hon är under isen själv och behöver vila och ta det lugnt, och jag vill inte störa, men kanske ändå att hon ska ordna med någon annan, tillfälligt, som kan hjälpa mig tillrätta? Men å andra sidan, jag uppskattar inte nya bekantskaper och jag tycker att det är ett jäkla jobb att lära känna en ny person som ska hjälpa mig, så jag blir osäker… Jag är osäker! Ytterligare en människa att lära känna och berätta om mina svårigheter, konstigheter och grubblerier.
Jag får fundera lite till på det…

Ta hand om dig och stressa inte sönder dig inför julen! Ta det vackert! Njut dagen!
Väl Mött / Arthur
(Bilder; Arthur)

 

2 tankar på “Jag kan ärligt säga att jag mår okej och att det är helt i sin ordning att kliva upp på morgonen. Det kommer förmodligen att bli ännu bättre med tiden, har det sagts till mig…

  1. Det var härligt att läsa att du mår ok och att du ser en ljusning framöver. Har du tänkt på vattendrivande, då du samlar vatten pga tabletterna. Det gör att hjärtat får lättare att pumpa. Stort lycka till med allt. Kramar ❤

    Gillad av 1 person

    • Tusen tack för din kommentar! Och tack för tipset! Jag ska kolla upp det redan i morgon! Och… det är skönt att få känna lite följsamhet och glädje… Befriande! Tack och Kram på dig ❤

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s