Och jag tänker på hur fort livet går och hur snabbt det kan vara över och att jag borde, måste och skulle kunna, ta hand om mig på ett bättre sätt. Jag är mån om hur jag ser ut och jag är rädd för att bli gammal.

13873176_10208485775796618_6636770543152378413_n.jpgJag är mån om hur jag ser ut.
Jag är rädd för att bli gammal.
Jag är rädd för att dö. Eller… jag är inte rädd för döden längre, men jag är rädd för vägen dit. Vägen mot döden, som kan innebära sjukdom och lidande.
Vägen mot döden, som kan medföra en svår ålderdom och en skruttig kropp.
Jag är rädd för att bli gammal.

Och jag tänker på hur fort livet går och hur snabbt det kan vara över och att jag borde, måste och skulle kunna, ta hand om mig på ett bättre sätt.
Och med olika mediciner, för att stävja min depression, så har jag gått upp i vikt, och det blir inte alls bättre av att jag tröstäter och är hopplöst beroende av socker.
Litium säker ämnesomsättningen rejält och det är viktigt att man rör på sig för att inte gå upp så mycket i vikt.
Det har jag inte gjort den sista tiden, rört på mig!
Inga dagliga promenader, ingen Yoga och inte heller någon typ av träning alls.
Jag har inte orkat och jag har varit, eller är, obeskrivligt trött och muskelsvag, vilket jag trodde berodde på biverkningar av Litium, men då är det istället Sköldkörteln som börjat spöka och inte fungerar som den ska, vilket innebär extrem trötthet, andfåddhet, viktuppgång och svaghet i musklerna.
Och jag kan lova att det verkligen är muskelsvaghet och andfåddhet som tagit över, för det kan vara jobbigt att bara ta sig ur soffan, utan att hjärtat sticker iväg, jag andas häftigare och blir andfådd.

13166104_10207842061104153_5945821253823904556_nOch hela tiden tänker jag, emedan jag klappar på min degmage; ”Om jag bara… Om jag inte hade… Om det bara blir bättre… Om saker och ting bara blir bättre… DÅ! Då kommer jag att kunna ta itu med allt det som skulle kunna få min kropp i form och jag må så mycket bättre”! Jag skjuter på det! Finner anledningar att slippa!
Finner orsaker hela tiden att inte behöva ta itu med min fysik och mitt yttre, för jag går ständigt upp i vikt.
För… Jag är mån om hur jag ser ut. Egentligen!
Jag är rädd för att bli gammal.

Och detta förbannade socker! Kroppen blir snabbt gammal av allt socker! Socker stressar kroppen och dess celler väldigt mycket och det är inte bra! Och kroppen har svårt att göra sig av med sockret dessutom, och det samlas gärna i fettdepåerna på kroppen.
Dessutom stimulerar det samma vällustcentra i hjärnan som droger gör (Alkohol är alltid en drog!) och jag med mitt tidigare missbruk, borde verkligen undvika att äta så mycket socker och sötsaker, av förklarliga skäl.
Och jag älskar socker! Jag älskar godis, glass och sötsaker, och med detta skrivet kan jag endast konstatera att jag av ren dumhet, och slöhet kanske, inte kan förmå mig att lägga det åt sidan och få ordning på kroppen.
För jag är mån om hur jag ser ut. Eller… jag var. Jag vill vara fin!
Och… Jag är rädd för att bli gammal.

god-jul-bloggenOch så medicinerna och Sköldkörteln på detta.
Hur bra blir det? Jo, plus tio kilo!
Och jag som alltid är mån om hur jag ser ut, mår inte så bra av det här, men jag har bara mig själv att skylla. Och är det viktigt?
Är det egentligen av betydelse? Och gör det verkligen någonting, att kroppen blir stor, saggig och trött?
Om jag ska vara politiskt korrekt skulle jag väl skriva att det saknar betydelse, att alla ska få vara som de vill och att formen på kroppen och utseendet saknar betydelse. ”Det är insidan som räknas”! Och så borde det ju vara…
Men det är inte sant! Hos mig är det inte sant, att utseendet och hur man ser ut saknar betydelse och att det är mitt inre som är viktigt.
Ja, jag erkänner det! Skäms på mig! 
Självklart är mitt inre och den jag är innerst inne viktigt och viktigast, men det ena behöver kanske inte utesluta det andra? Och det jag vill ha sagt är väl att man kanske inte ska sitta och gnälla, vara besk och grinig över att kroppen förfaller och sedan sätta sig ner och käka glass och klaga över att kroppen sväller upp, blir arbetsam att släpa omkring på, och sedan inte göra någonting åt det.13010680_10207668703890331_7044769861123596241_n.jpg
Och så kan man, eller jag, sitta och tröstäta framför teven, tycka att livet är meningslöst och lägga på sig några kilon till och tänka; ”Vad spelar det för roll egentligen? Varför anstränga sig och varför ens försöka, när man ändå ska dö”?
Och de där tankarna kan fortsätta i fler banor och så tänker man; ”Men OM det är fyrtio år kvar? Vill man då vara missnöjd med sig själv och hur man ser ut? Vill man sucka och stöna så snart man rör sig”?

Och jag är mån om hur jag ser ut.
Jag är rädd för att bli gammal.
Jag ska ta itu med allt det där…
Men… ”Om jag bara… Om jag inte hade… Om det bara blir bättre… Om saker och ting bara blir bättre… DÅ! Då kommer jag att kunna ta itu med allt det som skulle kunna få min kropp i form”.

Väl Mött och God Jul / Arthur
(Foto; Per Lundström)


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s