Det som är så bra med mig, trots allt, är att jag gjort det jag ska och försökt att genomföra det jag åtagit mig och blivit ombedd att göra, för att det tillhör livets måsten, och jag har gjort det oavsett mitt psykiska tillstånd. Nja, inte alltid, där ljuger jag lite grann, men nästan!

parkbanken-den-rodNyårsafton. 
Det har varit lite vårkänsla ute. Plusgrader och ganska varmt.
Jag får alltid lite vårkänningar när det är plusgrader under vintern, och det även om jag vet att det är månader kvar till våren, värmen och solen!
Förr försökte jag att hindra de där känslorna, eftersom jag kände mig så lurad och korkad när de där mysiga känslorna bubblade upp i kroppen, men numer låter jag det vara och njuter bara av dem.
Man skulle kunna säga att jag får vår flera gånger om, innan den riktiga våren är här! Positiv tanke! Bra va?

En summa och sammanfattning av tvåtusensexton?
Jag vet inte om jag ska ge mig in på det, för det har sannerligen inte varit bra och inte heller ett särskilt följsamt år.
Med lite tur och lite mer ”flow”, så blir tvåtusensjutton betydligt bättre och det med min psykiska ohälsa i åtanke.

img_0677Det har varit så jäkla mycket krigande, kämpande, svärande, gråtande, överklagande, skrivande, anmälande och idiotiska läkare och terapeuter, som jag mött under året!
Och det har varit så mycket grottande med Försäkringskassan, Socialförvaltningen, Boendestöd och Vårdcentralen, samtidigt som jag har försökt att inte gå helt under isen och faktiskt ta livet av mig.
Det senare är en högst obehaglig sanning, men jag kan berätta det nu, när den där känslan och önskan lämnat mig för tillfället!
Men året som gott har präglats mycket av döden och att dö, och själva livet har varit meningslöst och jag själv totalt maktlös inför hur jag mår och har mått!
Och jag har försökt att förklara och berätta hur den där känslan av döden och maktlösheten inhyser kroppen och bröstet.
Obehaget, rädslan och oron.
Och jag har försökt att beskriva, skriva ner och förklara hur det känns, allt det som bränner så förbannat hårt i själen, det där som skaver och gör så svidande ont!
Skräcken, andnöden och ångesten.
Och jag har ältat och skrivit om förfluten tid och hur de gamla minnena återuppstår för att få bearbetas och få möjlighet att blotta sig i medvetandet, hur det har trängt på och sprängt sönder mina tankar, för att sedan försöka finna förlåtelse och förståelse inför hur det blev som det blev och varför mitt liv ser ut som det gör.
Jag vill hålla beskan och bitterheten på avstånd!
Jag vill inte bli gammal och stickande bitter!

img_1218-2Men… Det är bättre!
Som skrivet så många gånger tidigare, så känns det mycket bättre än på länge och jag ber varje morgon för att det ska hålla i sig och vara bestående! Men det har varit ett arbetsamt år!
Men det bra, trots allt, är kampviljan och modet att orka och vilja fortsätta, som finns hos mig!
Det som är så bra med mig, trots allt, är att jag gjort det jag ska och försökt att genomföra det jag åtagit mig och blivit ombedd att göra, för att det tillhör livets måsten, och jag har gjort det oavsett mitt psykiska tillstånd.
Nja, inte alltid, där ljuger jag lite grann, men nästan!
Somliga dagar har jag ju faktiskt bott i sängen och då har alla måste, ska och borden, fått stå tillbaka.

Men i alla fulla fall…
Kanske är det bara jag?
Kanske är det bara jag som gjort saker och ting och kommit ut och tagit mina förbannade promenader, fixat mina blodprover, åkt på möten, städat och tvättat, betala räkningarna, varit på Vårdcentralen och även träffat mitt Boendestöd?
Kanske är det bara jag, till skillnad från andra i min situation, som har haft tvångstankar och känt att det måste fixas, för om jag dör så vill jag att det ska vara ordning och reda ändå!
Men du ska veta att jag gjort alla de där måstena på bekostnad av andra saker och då främst mig själv!
Jag, min person och min yta, har fått stå tillbaka.img_1430
Jag har fixat och ordnat med mycket av alla dessa vardagligheter, oavsett om jag duschat på en vecka eller inte, oavsett om jag borstat tänderna eller inte alls, och oavsett om jag bytt mina kläder eller inte, på x-antal dagar.
Jag har gått upp i vikt, ganska mycket, men just nu finns det annat som är viktigare. Och jag orkar bara inte med det där just nu! Det får vänta!
Och ibland har jag inte rakat mig ordentligt på flera dagar, men det finns det som verkligen måste ordnas med och då saknar det betydelse.
Och i min sorg och trötthet har jag inte heller, jag som är så mån om hur jag ser ut, ansat brynen, avlägsnat håret i näsan och öronen, (de kommer surt med åldern!) eller ens klippt mitt hår! (För bövelen!) 
Och jag har inte orkat och jag har inte haft lusten, och då har det ytliga fått stå tillbaka för det som är viktigare just nu, läkarbesök till exempel och vila!

Det har varit ett jävla skitår, ursäkta uttrycket och jag hoppas bara att nästkommande år blir lättare och smidigare och, det känns väldigt avlägset just nu, att jag så småningom kommer ut i yrkeslivet igen, eller kanske börjar studera, för det vore som grädde på moset!

Gott Nytt År på dig! 
På återläsande och hoppas att vi alla får ett fint, bra och mjukt tvåtusensjutton!
Väl Mött / Arthur
(Foto; Arthur)

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s