Det gick så fort. Rakt ner i det svarta och elaka. Raka vägen ner till det som jag lovat mig själv att inte hamna igen. Jag tog ett återfall. Galet mycket vin och sprit.

Texten jag skrivit här nedan, är skriven efter en vansinnesfärd i ett återfall under julhelgen tvåtusentretton.
Jag har publicerat den tidigare på bloggen, men den säger en hel del om tillståndet och idiotin och jag tycker att det är en bra text!

Väl Mött / Arthur

Ur ett tidigare inlägg från tvåtusenfjorton; ”… Att jag ändå, trots vädret, var ordentligt nedkyld och händelsevis råkade hamna på Södersjukhuset och akutavdelningen där. Det blev fyllecell hos polisen och avgiftning på St.Görans Sjukhus”.

Idag för tre år sedan återvände jag till det Stödboende på Östermalm där jag bodde tillfälligt, eftersom jag vid den tidpunkten var hemlös, efter ett självvalt återfall som slutade i total katastrof!
Det var helt planerat.
Det var bara jag som valde. Kan inte och kunde inte skylla på någon eller något annat! Skulden var bara min att bära!
Jag packade en väska, med det allra nödvändigaste som jag kunde tänkas behöva, samt min dator och mobiltelefon, och drog iväg någon dag eller två, före julafton.
Det där återfallet blev nära nog min död och jag minns inte mycket av det, tack och lov… Jag återpublicerar ett inlägg som jag skrev tvåtusenfjorton… 
Var rädd om dig därute och på återläsande / Arthur