Solen har lyst idag. Plusgrader.
Ännu en dag med vår i luften.
Känslan får vara där, jag tänker inte hindra den!
Tiden går så fort numer och rätt vad det är så är det vår och sol igen. Jag ser fram emot det, även om det faktiskt inte varit direkt kallt de sista dagarna.
Herregud! Jag låter som en gammal gubbe!
Pratar och skriver om väder, tiden och snart ger jag väl mig in på alla mina kroppsliga krämpor och medicinering.
Äldre människor har en förmåga att tala om mediciner, värken i kroppen och om vädrets påverkan på densamma. Och nu..? Ja, nu är man där!
Det börjar väl lite smygande om alla samtal om vädret och sedan glider det försiktigt över till mediciner, kostnaderna för dem och vilka förskräckliga biverkningar de har. Avslutningsvis försöker man bräcka alla andra omkring en, med att försöka toppa och vinna över sina vänner och bekanta, med att vara den som har det värst och vara den som tar allra flest medikament.
Skämt åsido…
Framförliggande, med dagen räknat, är det nya, friska och oskrivna trehundrasextiofem dagar.
Om jag ska se nyktert och positivt på dessa kommande dagar, så tänker jag att vad som helst kan hända och precis vad som helst kan erbjudas under det nya året. Magiskt!
Och jag önskar mig lite mer kraft och ännu mera mod, att orka och vilja ta itu med allt det där som river i hjärtat, allt de jag behöver tala om.
Och jag önskar mig pånyttfött sällskap av mina vänner, att jag har energin och glädjen att umgås, och jag vill ha fler kramar och pussar på kinden.
Jag skulle vilja att jag får modet och orken, att ta itu med kroppen och med någon typ av sysselsättning, och jag skulle vilja att mitt nya boende blir fint, bra och härligt.
Och jag längtar och hoppas på mer bergfasta bekräftelser och kärleksförklaringar från min kärlek, jag saknar det, och jag skulle vilja hångla mer, älska mer och känna mig älskad!
Och allt är möjligt! Allt kan faktiskt hända.
Och jag önskar mig energin att ta itu med mina kreativa uttryck och jag skulle så gärna vilja börja sjunga igen.
Jag ber om modet, orken och energin…
Och jag ska ägna mig mer åt nöjen och glädje och jag ska läsa mindre om politik och glädjedödande ämnen som makthavare, folkvalda och Donald Trump.
Året som ligger framför mig, och dig, hoppas jag blir ett trevligare, medmänskligare och schysstare år! Och jag hoppas att min kamrat i tunnelbanan, hon som kommer från Rumänien och som jag alltid hälsar på, får åka hem och njuta av lite pengar och sina barn.
Och återigen tackar jag Gud för att jag är drogfri (Alkohol är alltid en drog!) och jag önskar och vet att jag kommer att få fira fyra år som nykter i nästa år vid den här tiden och att jag, trots allt, får ha hälsan och må bra.
Jag tror och tänker, att om jag bara försöker att vara lite mer positiv, bry mig mindre om vad alla andra kan tänkas tycka om mig och mitt och om jag kan göra mig av med skuldkontot och skuldkänslan jag har inför samhället och myndigheterna, så blir det lättar, fogligare och mer elastiskt att leva livet!
Hur det än är med min psykiska ohälsa, så är jag ännu nyfiken och önskar att få vara med lite till… vem vet, boken kanske blir färdig i år!?
Ta hand om dig därute i det nya tvåtusensjutton! På återläsande och tack för att just du tar dig tid att läsa och hänga med på min resa!
Väl Mött / Arthur
(Foton; Arthur. Citatet; Harry Martinsson)
Vardagliga Anteckningar... 