Jag begriper inte varför jag ska få panikångest när jag väl ska sova? Tack och lov kom en av katterna och parkerade sin varma kropp jämte min…

Morgonen startade som alltid, med kaffe och katter.
Det har varit minusgrader och ”vårkänslan” i magen har försvunnit.
Vintern är tillbaka och det biter i kinderna när man är ute och går. Uppskattas inte alls!

En av katterna vill alltid ligga mot bröstet och upp över halsen, när jag sitter vid frukostbordet. Hon hoppar och slår med tassarna på låret, för att få uppmärksamhet, och sedan skuttar hon upp och lägger sig tillrätta vid halsen.
Det är en guldstund på morgonen.

Den andra katten lägger sig på golvet, med magen i vädret och inväntar att jag ska sätta mig bredvid henne och klia unga damen på magen och under hakan.
Det är en av de bästa guldstunderna på dagen.
Jag är fortfarande fascinerad över att få ha förmånen med husdjur.
Det känns i magen.
Det känns i hjärtat.
De är så oerhört viktiga för mig.
Jag är övertygad om att katterna är en stor del till att jag fortfarande lever och är i livet!