Livet är en besvärlighet! Jag kan inte ta in alla intryck och jag kan inte längre sortera allting som sker. ”Intryckskänslig”. Känslig för intryck! Det är ett bra beskrivande ord.

img_1434Det har snöat och det har blåst ordentligt.
Minusgrader. Träden är vitklädde och det ser riktigt kallt ut.
Det har blivit snövallar av snöfallet och vinden. Det är vackert.
Det är skönt att kunna sitta innanför och titta ut, tända stearinljus och tillåta katterna besvära en, emedan man sitter och skriver, ser på teve eller tröstäter lite godis.
Jag tröstäter ganska bra för tillfället!
Jag borde skämmas, men orkar inte bry mig om det just nu! Jag får lov att ”rycka upp mig” senare, när allting känns som om det faller på plats! Det är en bit kvar…

Det blir inte mycket gjort just nu och det jag gör och utför, ordnar jag med en suck och några svordomar.
Livet är en besvärlighet! Livet är mest oangenämt och svårbemästrat.
Jag vet inte vad det är, men jag vill verkligen ingenting och jag blir mest irriterad när omgivningen pockar på uppmärksamhet.
”Ska vi ta en promenad? Ska vi gå ut en sväng och äta? Ska vi åka förbi något köpcentrum och bara titta? Ska vi handla? Kanske att vi skulle åka in till stan och titta på människor”?
Och jag vill inte! Jag orkar inte! Jag somnar på tunnelbanan!
Jag har ingen lust och min hjärna klarar inte av all intryck! Det blir för mycket! Människor är för mycket för mitt huvud, för närvarande!

img_1381Någon frågade mig om jag är ”intryckskänslig”, känslig för alla intryck i omgivningen? Jag upplever att det var väldigt ”mitt på” och väldigt beskrivande.
Ett fantastiskt ord för vad jag känner!
Jag orkar inte med allt det som händer och sker omkring mig! Och jag orkar inte med att titta, se, lyssna, ”ta in”, prata och diskutera med ett eventuellt sällskap. Jag kan inte tänka klart och jag kan inte göra två saker samtidigt.
Jag blir oerhört trött. Jag blir urlakad och dåsig i huvudet! Uppriktigt sagt, så blir jag jävligt ledsen för att jag inte fungerar längre!
För jag tycker inte om att skriva på min dator, samtidigt som jag lyssnar på musik, samtalar med min man som avbryter mig och dessutom tvingas att lyssna till datorns surrande ljud.
Jag kan bli vansinnig!
En väggklockas tickande kan driva mig till galenskap och ljuden från mobiltelefonen gör mig galen, så den är alltid på ljudlös!
Jag blir så trött. Vill vila och somna om en stund.
Jag kan inte ta in alla intryck och jag kan inte längre sortera allting som sker.
”Intryckskänslig”. Känslig för intryck!
Det är ett bra beskrivande ord.

10492579_1463706920553451_5593024277486429655_nJag mötte en kurator på Psykiatrin vid Rosenlunds Affektiva Mottagning för några dagar sedan. Vi träffades för samtal.
Vi ska prata om min ångest, min ständiga skuld till alla runtomkring och vi ska samtala om mitt världssamvete, som skaver i mina tanker hela tiden.
Som alltid, av någon märklig anledning, hade han inte läst mina journaler och inte tagit reda på vad jag önskade och behövde.
Jag fick förklara och berätta. Jag fick uttrycka vad jag förväntade mig och jag vände ut och in på mig själv, en gång till.
Jag geggade runt i missbruket, i min depression och panikångest. Jag berättade om min familj och uppväxt, och jag berättade om mitt boende, min vänner och om mina svårigheter, numer, i sociala sammanhang.
Han frågade mig om kärleksrelationer.
Han frågade om jag hade barn och en fru? En flickvän kanske?
Idiotiskt nog, sa jag inte att jag var gay, att jag ”spelar i en annan liga” och jag förklarade inte för honom att kvinnor endast är ett njutbart sällskap och inte av den sexuella karaktären!
Dumt av mig! Men jag fick känslan av att det inte var okej med homosexualitet och jag blev orolig att han skulle finna det stötande!
Första intrycket? Jag tyckte inte om honom!img_0361
Jag tyckte inte alls att han var rätt person för mig, men jag lät det rulla på och vi bokade naturligtvis en ny tid för vidare samarbete och samtal, jag menar… han måste ju få en chans innan jag börjar gnälla! Jag är ju bra på det, att vara missnöjd och gnällig! Men du vet den där känslan när man träffar någon för första gången och de positiva energierna stannar kvar utanför rummet, för att det känns så fel och nästan obehagligt, ungefär så kändes det när jag mötte honom. Det kändes bara jättefel! Error!
Och det blev inte bättre när jag kände att den här mannen nog borde arbeta som spärrvakt på Stockholmslokaltrafik, istället för att arbeta med människor med psykisk ohälsa, för han kändes trött och fullständigt ointresserad.
Men, som sagt, jag måste ge honom en chans och jag tänker träffa kuratorn några gånger till, och känns det inte bra efter några ärliga och schyssta möten, så får jag ju lov att ordna det senare.

Ta hand om dig därute i vintern och världen! Tack för din uppmärksamhet och för att du tar dig tid! Tusen tack!

Väl Mött och på återläsande / Arthur
(Foton; Arthur)

 

2 tankar på “Livet är en besvärlighet! Jag kan inte ta in alla intryck och jag kan inte längre sortera allting som sker. ”Intryckskänslig”. Känslig för intryck! Det är ett bra beskrivande ord.

  1. Slött, slappt och likgiltigt skulle jag vilja säga om denne sk kurator. Och respektlös; det minsta man kan begära är att man är förberedd när man ska möta en klienten / patient. Kanske hade han en dålig dag!!! Hoppas att du får bättre bemötande nästa gång annars byta. Tycker att det låter som om du lider av hjärntrötthet, orkar inte med människor och engagemang. En inte alltför ovanlig åkomma eller rättare sagt tillsyn.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s