Det är en del att ordna med. Det finns en hel del att fixa. Jag blir bara trött, men vet ju att jag verkligen måste ta itu med verkligheten, vardagen och livet!

Så är det då Söndag.
Solen sken idag också. Det kanske blir en promenad? Jag kan alltid leka att det är vår, det brukar kännas bra i kroppen.

Veckan som komma skall innehåller måsten.
Jag måste hem till Bagarmossen och se över min post! Jag har inte varit där på väldigt länge. Jag har inte velat åka dit. Jag har inte haft behovet av att vara där. Jag är hellre tillsammans med min man och katterna, än ensam i lägenheten.
Jag är rädd för att vara där. Tycker inte om det.
Men… Jag måste åka dit och se till blommorna och posten.

Jag måste till Psykiatrin och träffa kuratorn i veckan. Jag ska vara där på Torsdag. Jag får känna efter och känna in hur det känns, men mitt första intryck av honom, kuratorn, var kanske inte det bästa. Det irriterar mig fortfarande att han inte hade läst dokumentationen och journalerna om mig och mitt mående. Det irriterar mig fortfarande, att jag vid det första tillfället fick återberätta, igen, om min problematik och om mitt mående.
Det kändes inte bra. Men, jag måste ge det ytterligare några tillfällen innan dömer ut honom och samtalen vi har framför oss, för man vet aldrig! Det kan bli hur bra som helst! Jag funderar också över hur mycket man kan kräva, egentligen? Någon gång kanske man måste vara nöjd med det som erbjuds och sluta tjafsa och kriga!

Jag måste träffa min boendestödjare! Jag måste verkligen det!
Vi har inte samtalat på väldigt länge och vi har inte upprättat någon plan för våren som med lite tur är framförliggande. Och vi behöver prata om Psykiatrin, Socialförvaltningen, eventuell sysselsättning senare i år och vi behöver diskutera nytt boende, flytten till densamma och hur jag ska göra med Försäkringskassan, läkarintyg, Arbetsförmedlingen och Socialpsykiatri.
Det är en del att ordna med. Det finns en hel del att fixa.
Jag blir bara trött, men vet ju att jag verkligen måste ta itu med verkligheten, vardagen och livet!
Välkommen till livet och den mänskliga vardagen!

Och jag är återigen trött. Jag är återigen i ett lågvatten.
Jag har tappat all vilja, lust och all motivation.
Jag är besviken och ledsen. Jag upplever maktlöshet och ovilja.
Mer promenader. Mer umgänge. Mer frisk luft och bra mat.
Det gör susen. Säger de som vet, vilket tycks vara alla andra, än jag själv.
Uppgivenhet, kraftlöshet, modlöshet, utmattad och resignerad.
Jag är så trött på livet och jag är trött på mig själv!
Gode Gud, ge mig styrka, mod och kraften att orka lite till…

Gud, ge mig sinnesro,
att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.

/ Arthur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s