Bli inte ledsen! Var glad och ”låtsas som om”. Ansträng dig, anpassa dig och ryck upp dig! Ta dig i kragen och sköt dig! Och i det där surret ger jag upp..!

Det är Fredag.
Kaffe, katter och mängder med nyheter.

img_0433Jag vaknade på soffan igår kväll, framför teven och kravlade sömndrucket in till sovrummet. Inte alls ovanligt. Det som var bra igår kväll, var att ingen behövde väcka mig för att jag skulle komma till sovrummet, det händer också emellanåt, utan jag kom till sängs för egen maskin.

Jag har ett livskaos i kroppen. Ett kaos av grubblerier och nervositet!
Det börjar i huvudet och letar sig ner i magen och benen.
Det skriker i kroppen!
Det vrålar i bröstet av frustration.
Och jag har en nervös känsla i mellangärdet, som ger mig tröttheten och oviljan, och samtidigt kan jag förnimma en märklig rastlöshet i hela mitt varande.
Och i det där kaoset som jag upplever, har jag som alltid mitt samvete och mina moraliska pekpinnar.
Moraliska pekpinnar = Att vara duktig, att vara delaktig i socialsammanhang, att bidra och arbeta, att vara snäll och vänlig oavsett hur mina medmänniskor beter sig, inte gnälla och inte vara arg, utan endast vara tacksam och glad för allt det som är bra i livet! Att inte tro att man är något eller förmer än någon annan och att ta hand om sig själv och de människor (och djur!) som står en närmast, på bästa sätt!

img_0432Bli inte arg! Bli inte ledsen! Var glad och ”låtsas som om”. Ansträng dig, anpassa dig och ryck upp dig! Ta dig i kragen och sköt dig!
Och i det där surret, ger jag upp! Jag försöker att göra det jag måste och ska, men annars blir hela mitt jag lidande! Hela min person är helt eftersatt och jag trivs inte med mig själv längre! Vill inte! Jag skiter i vilket!
Och det är ju egentligen inte sant, att jag struntar i mig själv, eller att jag hoppas på en hjärtinfarkt, för att falla död ner endera dagen, men jag blir så trött och handlingsförlamad av alla grubblerier, alla måsten och av min förbannade depression! Jag är så stressad!
Jag vill inte längre! Ingenting fungerar! Jag fungerar inte!
Jag är så trött och så ledsen, att jag bara vill få somna om och vakna till liv i mitten av sommaren.

Dosen av Litium är höjd! Kanske att de ger ett bättre resultat med lite tillryggalagd tid? Kanske att det blir bättre om några veckor? Jag har mejlat läkaren och frågat vad det är som inte blir bra, vad det är som inte fungerar och nu kan jag bara vänta och hoppas att han hörs av… Hjälp mig…
Jag hoppas ju fortfarande att det ska bli rätsida på livet och tillvaron, men just nu saknar jag lusten och viljan att fortsätta! Jag saknar till och med lusten att skriva och få ur mig min dynga på det sättet, och det är en bra måttstock på mitt mående!

Var rädd om dig därute och ta hand om livet!
På återläsande och Väl Mött / Arthur
(Foto; Per Lundström. Modell; Katten Tuss)

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s