Men… hela tiden finns en önskan om mer och bättring. Ständigt finns det en önskan om mer ordning, mer välmående och en längtan efter allt det där som var så bra, en gång i tiden.

Man måste väl tänka utanför sig själv, antar jag.
Låta tankarna flyta på och brodera ut sig själv i det som är bra och det som känns fint i livet, vara mer glädjefylld över det som är schysst!
En klyscha; Det finns alltid de som har det värre!

Och vill man, kan låta sig själv fastna i skit, elände och sådant tragiskt som varit. Jag tror i och för sig att man måste tillåta sig själv det också faktiskt, men sedan bör man nog vända på myntet och försöka se det som är bra i livet och allt det som man lyckats med att åstadkomma och framförallt har.