Och om det mot förmodan inte ens blir ”bra”, vad gör man då? Jo, man får ta saken i egna händer och se till att avsluta det som gör livet ytterligare beskt och surt… Jag är inte med på detta!

Det har snöat. En hel del.
Katterna har grälat och den ena önskar vara mer dominant än den andra.
Polisen var här på gatan i morse. På gatan i Alby.
Jag är fortfarande hos min man och bästa vän, Per, för jag vill inte vara ensam och i hans sällskap är jag någotsånär bekväm och trygg.

Och livet snurrar på.
Det går undan där utanför och jag förstår att de flesta är upptagna med sina arbeten och sina vardagar. De flesta har en hektisk tillvaro och ska försöka att hinna med alla göranden och måsten.
Det är väl det som kallas livet? Det är väl det som utgör meningen med existensen för många människor, de som har barn och familj, och för oss andra är vardagens trivialiteter ett sätt att hålla fast vid verkligheten, meningen med livet och syftet med världen och Gud.