För ett år sedan skrev jag i bloggen; ”… Jag tillät mig luras att det var vår och jag satte mig i solen och funderade… Han blev på oroväckande gott humör när jag förslog att jag skulle åka hem till mig”!?

Jag vaknade av värken i kroppen. Det händer. Klockan 03.30.
Jag kan omöjligt ligga kvar i sängen, för hur jag än gör, så trycker det på benen och armarna. Det känns som tandvärk, som min mans syster uttrycker sin egen värkande kropp! Det är bara att kliva upp. Väl uppe och efter en liten stund, kan jag röra mig obehindrat igen.
I morse var det outhärdligt att bo i min kropp och jag blir så jävla arg och uppgiven. Så förbannat gammal är jag inte!
Efter någon halvtimme har jag nästan glömt hur ont det gjort och det smärtar lite lagom sådär i lederna och i benmusklerna, men just den värken har jag nästan vant mig vid.
Märkligt vad mycket man finner sig i? Och det måste utredas! Jag måste få till en ny utredning. Själv misstänker jag Fibromyalgi, ”Kärringsjukan”, något annat kan jag för mitt liv inte komma på att det skulle kunna vara… ”Inbillningssjuka” är ett annat namn på tillståndet! Inte undra på att läkare och personal vägrar att erkänna fibromyalgi som ett sjukdomsbegrepp.
Oavsett om det är fysiskt eller psykiskt, så vore även det befriande att veta vad det är som ställer till det! Som mina övriga diagnoser, Bipolaritet och ADD, så är det befriande att VETA vad det är som ”felar”. Det är inte BARA inbillning! Fortsätt läsa