Är det inte konstigt hur mycket man kan anstränga sig för att få synas och skrika på hjälp och räddning, och samtidigt känna sig ensam, tom och bortglömd?

Jag tänkte, här om förmiddagen, att jag skulle skriva något som är mindre beskt, bittert och argt. Finna saker som är mer tillfredsställande i tillvaron.
Det gick mindre bra!
Men jag har försökt…
Jag kan börja med att nämna solen och vädret! Strålande sol och blå himmel, under flera dagar. De har varit hög klar luft och någon minusgrad.
Och, det är ljusare, mer ljus och solen går ner runt klockan fem så här års. Det märks och det känns.
Däremellan har det funnits dagar i grått och plusgrader! Men det är en ny årstid på ingång!
Det är vår snart och det ser jag fram emot. Jag tror inte att jag är ensam om min längtan efter värme och ännu mer sol!