Jag vill inte vara ensam, det vågar jag inte längre, men jag önskar och söker tid för att få vara själv! Lämna mig ifred! Hur fan går det ihop? Detta motsägelsefulla och uttröttande…

kanslorna-spretar-at-olika-hallLiv. Leva. Levt. Lever. Levande. Livet…
Mediciner. Psykiatrin. Vården. Försäkringskassan. Socialförvaltningen. Arbetsförmedlingen. Läkare. Kurator och Boendestöd…

Skuld. Ångest. Dåligt samvete. Trött. Gråter. Suckar. Vill och vill inte.
Hopplöshet. Obeslutsamhet. Döden. Död och att få leva ändå.
Känslor. Skuldkänslor. Trött. Trötthet och ”låt mig få sova igen”!
Lämna mig ifred! Vrålar mitt väsen…

Nedstämdheten gör mig sällskap genom hela dagar. Bristen på glädje, skaver allra värst. Vill inte göra allt det där roliga, som jag brukar tycka om att göra.
Aptiten och vikten, är en novell för sig. Äter. Tröstäter. Bannar mig själv för att jag inte kan sluta. Tjock. Tjockare. Tjockast.
Sover för mycket. Arg. Sorglig. Lättretlig och bitter. Duger inte. Vill inte. Modet sviker och jag törs inte. Jag klara inte av livet. Jag kan inte det här längre…
Jag lider av skuldkänslor och förebrår mig själv. Jag är ständigt otillräcklig och helt misslyckad.

angest-0043Ut på promenad, för att det är bra. Vilar, för att hjärnan och hjärtat ber mig, av ren utmattning. Planerar för livet och för att leva, och försöker att inte bli ledsen när andra människor vill mig väl.
”Lämna mig ifred”!
Mina känslor av värdelöshet har slagit rot i huvudet, och dessa överdrivna eller obefogade skuldkänslor till andra människor, är sjukligt svårbemästrade.
Minskad livslust, självmordstankar och ”låt mig bara få slippa detta”!

Koncentrationssvårigheterna, min oförmåga att bestämma mig för saker och ting, klöser inifrån själen och göder mina tankar på dumhet, slöhet och jävligangestt lat!
Att ta itu med vardagliga sysslor, är oöverstigligt, oövervinnligt och tröstlöst. Varför? Ständiga frågor om varför och meningen med… Livet?
Obefogat rädd. Stressad över att livet rullar på och jag kan inte vara med längre.
Jag brister, jag går sönder av trötthet,
glömska, eftertänksamhet och viljan att få vara själv!

Jag vill inte vara ensam, det vågar jag inte längre, men jag önskar och söker tid för att få vara själv! Lämna mig ifred! Hur fan går det ihop?
Detta motsägelsefulla och uttröttande…
”Lämna mig inte! Men stick då, om du inte vill eller inte mäktar med! Lämna mig inte! Stanna! Var kvar här! Jag behöver dig. Ser du vad som sker med mig”!?

Känslorna spretar åt olika håll. Det är ingen ordning. Kaos och ödeläggelse!
”Där det finns liv, finns det alltid hopp”.
”Dröm är dröm, saga är saga”…
”Att sova, är som att få dö en aning”…

/ Arthur
(Foto; Per Lundström)

 

3 tankar på “Jag vill inte vara ensam, det vågar jag inte längre, men jag önskar och söker tid för att få vara själv! Lämna mig ifred! Hur fan går det ihop? Detta motsägelsefulla och uttröttande…

  1. Det är inte lätt att vara människa i en stor ogästvänlig värld; du är inte ensam om dina känslor, vi är nog många, som känner igen oss i vad du sätter på pränt. Glöm inte att du är värdefull! Tröstekram( om det kan vara till ngn hjälp öht?) 💞

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s