För ett år sedan skrev jag i Bloggen; Alla människor har rättigheter att åberopa och alla människor har rätt till välmående och någon typ av välfärd, men somliga av oss är stämplade och en del av oss är etiketterade med en namnlapp som hindrar oss ifrån att nå ända fram till målet…

psykiatrin.JPG 2 Från den 8:e Mars 2016;
Man måste uppenbarligen vara frisk, för att vara sjuk i det här landet!
Man måste vara ”på” och jävligt arg, för att höras, synas och få räddning… Det står helt klart för mig, nu. Glasklart!
Jag är en fullblodsidiot! Grattis till mig!

Jag hade ett möte igår. I mitt hem. I Bagarmossen. Mitt fina hem.
Min nya Boendestödjare var här och vi samtalade i över en timme. Jag fick ångest av det! Jag pratar för mycket! Jag är osammanhängande. Jag tar för mycket plats.
Diskussionen cirkulerade kring Psykiatrin och vad vi har att arbeta emot. Arbeta emot och kämpa för. Kriga emot psykiatrin och strida för mina rättigheter.

Min boendestödjare talade med psykiatrin i Fredags förra veckan.
Mitt tidigare missbruk ligger mig till last. Jag får ångest av det, att jag varit ärlig och sann i alla mina angelägenheter och i mina samhälleliga kontakter!
”Missbrukare är inte att lita på! Missbrukare tar återfall och försvinner ut i periferin! Att missbrukare mår dåligt, kan bara vara abstinens. Missbrukare som är deprimerade, bottnar i tidigare missbruk. Missbrukare är alltid missbrukare och det är en viktig variabel i sammanhanget”! Detta är bland annat vad de sagt, rakt, ärligt och på ren svenska, till min nya Boendestödjare.
De använder sig av ”Teflonmetoden”, som hon sa. Allt du säger och allt du försöker att framföra, glider av de ansvariga inom psykiatrin som smör i en teflonpanna och allt landar i knät på den som försöker att framföra sina ärenden och önskemål. ”Missbruk är en viktig variabel i sammanhanget! Missbrukare är alltid en missbrukare”!
”Ärlighet vara längst”, gäller inte i det här sammanhanget! Det är uppenbarligen oerhört korkat och ogenomtänkt av mig att jag varit ärlig, schysst och sann om mitt missbruk och mitt tidigare liv. Det bara förstör och sabbar allting! Jag är en idiot!
Och oavsett om jag upplever att det finns en anledning till mitt tidigare missbruk, så spelar det ingen roll. Även om jag självmedicinerat och varit oerhört destruktiv med en svärtad önskan om att få dö, så saknar det betydelse.
Om jag berättar och förklara min situation, berättar om mitt liv och är ärligt schysst i mina kontakter med vården, så får jag skylla mig själv, för det är dock endast en missbrukare jag är och det är viktigt i sammanhanget!

Alla ska få vård i det här landet.
Alla människor har rättigheter att åberopa och alla människor har rätt till välmående och någon typ av välfärd, men somliga av oss är stämplade och en del av oss är etiketterade med en namnlapp som hindrar oss ifrån att nå ända fram till målet och ut-konkurrensen är ett faktum!
Tidigare missbrukare har ingenting att hämta inom psykiatrin, och det oavsett hur lång drogfrihet du har bakom dig!
Oavsett om du som tillfrisknad och drogfri kan berätta om återkommande depressioner och upprepade panik och ångestattacker under hela uppväxten och större delen av livet, så är inte det viktigt, inte alls, i upprättandet av samarbetet med psykiatrin.
”Missbrukare har själva ställt till sitt mående, det har själva orsakat det! Missbrukare är inte att lita på! Och missbrukares mående är bara absintens och en längtan efter droger och de tar inte ansvar för sitt liv och sitt tidigare agerande”…
Plattityder och floskler som; ”Att tala är silver och tiga är guld”, eller ”Ärlighet vara längst”, får helt plötsligt andra innebörder.
Prata mindre din dumma jävel och håll käften om vem, vad och hur det är och hur det har varit. Undanhåll så mycket som möjligt och var inte så jävla ärlig jämt!
Man lär så länge man lever, så också jag. Göra om och göra rätt.

Så… Från och med nu så ska jag inte nämna mitt tidigare missbruk, jag ska inte berätta om hur jag levt och vem jag är, för det blir bara till hinder och ligger mig till last i de flesta omständigheter.
Det går att ordna och det går att fixa till, men att det ska vara så här i vårt samhälle och i mitt land? Att mina försök och mina ansträngningar att hämta hem mer liv och mer glädje, med hjälp och vägledning via psykiatrin, ska behöva bli till krigföring och förljugenhet!?
Att mina depressioner, min ständiga nedstämdhet och mitt grubblande, ska behöva späs på av rigida människor med förutfattade meningar och åsikter om vem jag är och hur jag är, bara för att jag självmedicinerat under större delen av mitt liv, det är väl jävligt märkligt?
Det finns ingen förståelse och det finns ingen som kan  se förbi det där och säga; ”Men du, det där är gammalt, det där är historia och nu går vi vidare! Vi förstår dig och vi vet att det är vanligt att före detta missbrukare valt att söka lindring och sårbehandling för trasiga själar genom alkohol och andra droger! Vi fixar det här nu och du ska få hjälp”! Jag får kriga vidare, med hjälp av min nya Boendestödjare!
Kvinnan ifråga har stenkoll och är påläst. Även hon är arg och hon har bett mig att ta det lugnt och luta mig tillbaka, för hon vet hur hon ska ”ta dem” och hon vet precis hur det fungerar. Hon ger sig inte och hon är förbannad!
Jag är inte ensam längre och igår när hon gått, grät jag hejdlöst! Skitfånigt, jag vet! Jag gråter jämt, men ensam förstås!
Någon lyssnar och någon vet hur jag ska göra för att få ”resning” och hjälp! Någon annan kan sätta sig in  i min situation och känna att; ”Nu jävlar räcker det”!

Och varför räknas somliga människor och varför är somliga individer mer värda än andra? Hade jag varit en känd skådespelare, nämner inga namn, Persbrandt, så hade jag fått hjälp utan knussel! Hade jag haft råd och fixat mina ”problem” privat, så hade saken varit klar! Om jag hade varit en offentlig person, eller en högt uppsatt företagsledare, då hade jag fått räddning… Nu? Nej! 
Kom aldrig och påstå att det inte är så, för det här är ytterligare ett bevis för att en del människor tillhör en A-grupp, emedan andra skitstövlar får hålla sig till B och C-lagen. Jag tillhör väl de sistnämnda?

12647359_940316452682153_6016838447092524095_n Och när man är ”sjuk” i depressioner och nedstämdhet, så finns inte orken riktigt och inte heller viljan att kämpa på!
Det finns ingen riktigt motivation och inte heller en större vilja. Människor dör därute! Människor ger upp! Människor i min situation tar livet av sig, för att de inte orkar mer!
Jag kan lika gärna ge upp och skita i det här, känner jag! Vad är meningen? För helvete, varför ska det vara så här?
Jag är uppgiven och jag skäms för att jag inte visste bättre och för att jag varit ärlig och reko hela vägen i alla mina samhälleliga angelägenheter.
Gör om och gör rätt! Gör om gör annorlunda! Idiot!
Men… det brinner ännu och jag känner att det är väl själva fan om inte även jag sak få leva lite mer liv och avnjuta glädjen, kärleken och livslusten!

Idag är jag ledsen och uppgiven!
Idag vill jag bara få lägga mig ner och dö och just nu skiter jag i vilket!
Men, ge det någon dag bara och lite återhämtning, vila, så är jag snart på väg igen!
Det räcker nu! Nu jävlar får det vara nog!
Det måste finnas gränser för hur man behandlar människor och du, de har givit sig på helt fel före detta ”missbrukarjävel”…
Jag ska få ordning på detta också! Man måste uppenbarligen vara frisk, för att vara sjuk i det här landet! Man måste vara ”på” och jävligt arg, för att höras, synas och få räddning… Det står helt klart för mig, nu. Glasklart!
Jag är en fullblodsidiot! Grattis till mig!

Elin Ek, alias Grynet; ”Ta ingen skit, aldrig av någon”!
Tack för ordet! / Arthur

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s