Jag är otydlig. Jag är inte ”direkt” och svävande i vad jag önskar och hur hjälpen ska se ut, upplever hon. Jag är av en annan uppfattning. Jag blir och är arg, och jävligt ledsen.

Hög klar luft på morgonen.
Det ser ut att bli en fin dag!
Druckit kaffe. Smekt varma kattmagar.

Tystnad och något tryckt stämning vid frukostbordet. Det sistnämnda är min upplevelse, min känsla. Ingen skugga över min kärlek och partner, men jag blir direkt oroad!
Jag är skör och tänker för mycket! Analyserar sönder allt! Det tillhör depressionen.
Jag blir rädd, oroad och gråtmild.
Det kallas för ångest!

Livets alla vardagligheter och trivialiteter hänger över mig.
I min värld, just nu, blir det mycket att ordna med, vilket stressar mig enormt, när överklagan till Försäkringskassan väntar, när jag behöver lämna in mina glasögon som gått sönder, när jag behöver se över hur jag ska finansiera min tandvård, när jag behöver städa och tvätta tvätten, när jag har bokade möten med Socialförvaltningen, Psykiatrin och tillsammans med kuratorn.
Det stressar mig. Det går runt och runt i huvudet! Kan någon ta över ett tag, så att jag får sova?