Jag är otydlig. Jag är inte ”direkt” och svävande i vad jag önskar och hur hjälpen ska se ut, upplever hon. Jag är av en annan uppfattning. Jag blir och är arg, och jävligt ledsen.

8C78BA1B-FC11-4A0C-A699-E2EB89CB3D19Hög klar luft på morgonen.
Det ser ut att bli en fin dag!

Druckit kaffe. Smekt varma kattmagar.

Tystnad och något tryckt stämning vid frukostbordet. Det sistnämnda är min upplevelse, min känsla. Ingen skugga över min kärlek och partner, men jag blir direkt oroad!
Jag är skör och tänker för mycket! Analyserar sönder allt! Det tillhör depressionen.
Jag blir rädd, oroad och gråtmild.
Det kallas för ångest!

Livets alla vardagligheter och trivialiteter hänger över mig.
I min värld, just nu, blir det mycket att ordna med, vilket stressar mig enormt, när överklagan till Försäkringskassan väntar, när jag behöver lämna in mina glasögon som gått sönder, när jag behöver se över hur jag ska finansiera min tandvård, när jag behöver städa och tvätta tvätten, när jag har bokade möten med Socialförvaltningen, Psykiatrin och tillsammans med kuratorn.
Det stressar mig. Det går runt och runt i huvudet! Kan någon ta över ett tag, så att jag får sova?

IMG_0632Jag blir psykiskt pressad över obetalda räkningar, tankar och grubblerier kring min sjuka mamma, skrivelser och redogörelser om psykiatrin och vårdens oskicklighet kring behövande patienter, som jag ska skicka iväg till Stockholms länslandsting och Patientnämnden! Hetsen ökar när jag funderar över vad jag ska göra i framtiden, plugga, arbetsträna och kanske välja min ensamhet? Och jag behöver träffa mina få vänner, prata med min syster på telefonen, vilket jag avskyr, prata i telefonen alltså, och jag grubblar över kommande flytt, ny lägenhet och hur allt det ska fungera och gå till!? Jag måste sluta röka, gå ner i vikt igen och försöka att få tillstånd ett möte med Frälsningsarmén.
Jag vill ha en cykel.
Jag måste försöka att få till ett samtal med min Boendestödjare, som slängt in handduken, för att hon känner att hon inte kan bistå mig med det jag behöver!
Jag är otydlig. Jag är inte ”direkt” och svävande i vad jag önskar och hur hjälpen ska se ut, upplever hon.
Jag är av en annan uppfattning. Jag blir och är arg, och jävligt ledsen.
Jag upplever att det blivit mindre bra, vårt samarbete, men å andra sidan… ”problemet” måste lösas.
Och jag ”går igång” på det där; Är det bara jag som är ”fel”, är det bara jag som bär skuld till att det inte fungerar?
Är det bara jag som känner mig misstrodd och ”utanför” på något vis? Är det endast jag som gör fel, säger fel saker och ständigt är otydlig? Varför har jag ständigt en känsla av misstänksamhet riktade emot mig och att min omgivning inte tror att det är så förbannat illa som det är?
Ja, det ligger väl hos mig det också?
”Var inte så osäker! Var inte så rädd! var inte så motsträvig och lyssna till dem som vet”! Jag grubblar på det och jag blir stressad och än mer uppgiven!

IMG_1333 (2)Trött, efter en lång natt med huvudvärk.
Biverkningar av de nya medicinerna. Jag avslutade medicineringen för någon dag sedan, på inrådan av läkaren på Psykiatrin, OM jag inte skulle stå ut.
Jag tänkte först att det kanske skulle ge med sig, men det har bara blivit värre och hela min fysik påverkas av värken i huvudet. Som olidlig migrän. kallsvettningar, kräkningar och med verkliga känslor av att huvudet ska explodera.
Ångest. Dödsångest!
Jag står inte ut! Jag stod inte ut!
”Vi gör nya försök! Vi provar någonting annat! Det finns andra preparat! Oroa dig inte, men jag måste erkänna att jag känner med dig, för det är svårt att hitta rätt och få en fullträff i medicinerings-djungeln”, säger farbror Doktorn.

IMG_1422 (2)Läste nyheterna på nätet och skrattade gott åt karikatyrbilder av Donald Trump. Läste en del av de Bloggar jag följer och inser, återigen, att jag skriver för mycket, broderar ut mina texter och är ganska tjatig och geggig.
Men å andra sidan, mitt jävla liv och min förbannade tillvaro ser ut så här!
Jag kommer inte vidare och jag ska ärligt erkänna att jag är snuskigt sugen på att supa sönder hjärnan och få somna om…

Ta hand om dig därute i verkligheten och Universum!
Njut dagen och solen! Jag ska ta en promenad och lyssna till musik! Andas och få lite vår i kroppen och benen! (Jag lovar ingenting!)
På återläsande och tack för din uppmärksamhet!
Väl Mött / Arthur

En Uppskattad och rekommenderad länk på Facebook; Ångestskolan
(Foto; Arthur)

2 tankar på “Jag är otydlig. Jag är inte ”direkt” och svävande i vad jag önskar och hur hjälpen ska se ut, upplever hon. Jag är av en annan uppfattning. Jag blir och är arg, och jävligt ledsen.

  1. bra från farbrodoktorn. Sedan en fundering, kan inte boendestödjaren, i kraft av sin proffesion, hjälpa dig utan att du behöver precisera, tycker jag att hon behöver tänka efter vad hon sysslar med. Om man visste kunde man ju själv fixa det, i a f med KOMPETENT hjälp. Lycka till i djungeln. KRAM 💗

    Gillad av 1 person

    • Tack för att du skriver som du gör, kring mitt Boebdestöd!! Jag känner precis så! Att hon kanske, vid det här laget, skulle kunna känna in, se och veta vad jag grottar i! Tack! Det gav mig lite tro på mig själv och det jag upplever/känner!
      Och på ”djungeln” igen! Jag ger mig inte! Jag ska ha lite roligt med livet innan jag dör!
      Kram och kärlek till dig ❤

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s