Jag upplevde att hon mest talade i cirklar och bet sig själv i röven när hon talade. Hon förklarade att hon hade mycket att göra och ibland inte hinner med…

SAM_0025Det var vackert väder i Söndags.
Skönt i solen och ögonen värkte av vårljuset.
Det var skönt att sitta ute och dricka kaffe på en bänk vid Medborgarplatsen här i Stockholm.

Det är stökigt på Södermalm. Man kommer inte undan misären och alla trasiga människor som rör sig där.
Jag blir illa berörd. Jag är trött på att bli påhoppad och tillfrågad om pengar och cigaretter…
Jag har varit där. Jag orkar inte det se det…

Jag träffade min Boendestödjare vid lunchtid under Söndagen, för att prata om och reda ut, vad som blivit fel och vad som känns mindre bra!
Jag behövde reda ut och få berätta hur jag upplever situationen och vad som fattas mig.
Hon frågade fortfarande efter vad jag exakt behöver hjälp med, eftersom ”handlingsplanen är lite luddig”, men jag känner att det torde vara klart och tydligt vid det här laget.

Hon känner ju mig sedan mer än ett år tillbaka.
Hon vet i stort sett det mesta om mig och min tillvaro, och känner till mina svårigheter. Hon är ju professionell!
Hon borde väl kunna se, veta och höra vad jag säger och vad jag inte lyckas klämma ur mig? Har jag fel? Begär jag för mycket?

IMG_0700Jag frågade mig, och henne naturligtvis, vad hon kan göra för mig och vad hon FÅR hjälpa mig med.
Det finns nämligen en lag, Socialtjänstlagen, att förhålla sig till och det kommer vi inte undan.
Återigen sa jag att det konkreta jag behöver stöd och hjälp med, är kontakterna med myndigheterna och möten av olika slag, som kuratorn, läkaren och Socialpsykiatri. Och så småningom kommer även Arbetsförmedling in i bilden! En fasa!
Jag talar ju inte gärna i telefonen och det är bättre om någon kan hjälpa mig med det, eftersom mitt stresspåslag och min oro blir alldeles för mycket för mig!
För övrigt kan inte jag regler och lagar, emedan hon är väl insatt i vad som gäller och hur verkligheten ser ut.

Jag upplevde att hon mest talade i cirklar och bet sig själv i röven när hon talade.
Hon förklarade att hon hade mycket att göra och ibland inte hinner med…
Hon är själv stressad! Vill så mycket, men kommer halvvägs!
Jag berättade om min pågående överklagan till Försäkringskassan, där jag önskade att hon hjälpte mig med en objektiv skrivelse till dem, angående min situation och mitt mående.
Hon hänvisade först till Socialtjänstlagen och sa att hon inte kunde göra så, för det är långt utanför hennes befogenheter och efter en stunds samtal så; ”Visst, någonting kanske jag kan skriva ihop”…
Jag frågade om hon varit i kontakt med Psykiatrin, haft den dialog som DE kommit överens om?
Jag frågade varför ingen, inte hon och inte Psykiatrin, hade hört av sig efter mina många förfrågningar när det gällde min Litiumbehandling och hur jag skulle ”fasa” ut den medicineringen?
Hade hon alls ringt Försäkringskassan och talat med dem?
Hade hon försökt att mejla dem?
Hade hon mejlat Rosenlund och Affektiva mottagningen där, för kontinuerlig kontakt?
Hade hon överhuvudtaget ringt min Socialassistent på Socialpsykiatri och ansvarig assistent för mitt boende?
Tandvårdskort, hade hon tagit det vidare? Vad blev det av det?
Min tänder är ett helvete just nu, efter alla mediciner och olika preparat som vi provat.

IMG_0650Jag kände att hon talade i cirklar.
Jag upplevde att hon ville lägga skulden på situationer utanför och kring henne själv, som hon inte kunde gör så mycket åt och jag tänkte; ”Det är många ord och stavelser och vacker retorik, som faller ur den där munnen, och det låter mer än vad som åstadkoms, så jag blir väl tvungen att ta hand om det här själv”.

Jag vill understryka att jag var, och ofta är, noga med att inte lägga ifrån mig mina upplevelser och mina känslor på någon annan!
Jag anstränger mig för att behålla händelser och situationer hos mig själv, så att ingen ska känna sig attackerad, utpekad eller utsatt.
Jag behåller ”skulden” hos mig själv!
Jag talar alltid om hur JAG upplever saker och ting, och hur JAG känner!
Jag pekar inte med hela handen och säger att DU har gjort detta och det här har DU inte åstadkommit, utan jag är tydlig med att; ”JAG upplever att det brister i kommunikationen”, eller att; ”JAG känner att det här inte fungerar”…

IMG_0672Förövrigt berättade jag om mina möten med Psykiatrin den här veckan, inför vilka jag känner oro och olust. Hon frågade inte om hon skulle följa med och vara ett stöd för mig, så även det ebba ut till ett ingenting, där i vårsolen och bland alla trasiga missbrukare.
Summa summarum; Jag blev inte klokare. Jag begriper inte mer nu än vad jag gjorde innan vi möttes och jag förstår fortfarande inte vad jag kan få hjälp och bistånd med.
Paragrafer hit och lagar dit och bestämmelser här och helt plötsligt, angående Försäkringskassan; ”Det är ingen idé”…

Jag ska iväg idag på förmiddagen och möta min kurator på Rosenlunds Affektiva Mottagning. Jag vill verkligen inte! Jag vill vara ensam och jag känner att det blivit mindre bra i kontakterna med honom.
Och JA! Detta ligger helt hos mig, för han är säkert en strålande kurator!
Vad gör en kurator? Vad kan han hjälpa mig med? Vad gör en sådan numer?
Jag måste Googla och se vad det är som gäller, för den mannen blev jag inte klokare av…

Ta hand om dig!
Var rädd om dig och bjud någon okänd ensam människa på ett leende idag!
Jag behöver det idag, så jag får väl börja med att le emot någon jag inte känner!

På återläsande och Väl Mött / Arthur
(Foto; Arthur)

 

2 tankar på “Jag upplevde att hon mest talade i cirklar och bet sig själv i röven när hon talade. Hon förklarade att hon hade mycket att göra och ibland inte hinner med…

  1. Socialtjänstlagen är ingen detaljlag, som stadgar vad man får och inte får säja. Tycker hon pratar mest skit, boendestödjaren. Hon får väl prioritera, för det ska hon väl kunna och det är alltid ide’ att kommunicera, vare sig det gäller överklagande eller ngt annat. Kuratorn är väl socionom och kan vara behjälplig i såväl samtalskontakt som med praktiska ting. Fråga honom rakt ut vad han kan göra för dig och backa inte en tum. Personerna inom soc och vårdsektorn är till för DIN skull och inte tvärtom. Nu blev jag lite upprörd men jag vet vad jag talar om men det tycks vissa, som du nämnt, inte göra. Tummen upp för din ihärdighet, ge dig aldrig!!

    Gillad av 1 person

    • Jag uppskattar dina kommentarer och inlägg på min Blogg! Jag tycker väldigt mycket om att du ”Hejar på” och ger råd, vidsynthet och nya infallsvinkar… Tusen tack! Jag menar det! Träffade Kuratorn igår och dessvärre blev det mindre bra… Men jag försöker en gång till och sedan får jag avgöra hur jag ska göra! Det kan ju vara så att just han ÄR fel för mig! Tusen tack för din kommentar och varmaste kramen!! / Arthur ❤

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s