I Söndags, när det var vackert vårväder, varmt och solen sken som allra skönast, gav jag upp och for till Huddinge Lättakut tillsammans med min man och kärlek, Per, för att få hjälp med min huvudvärk.
I närmare fyra veckor har jag haft återkommande migränliknande attacker under nätterna och slutligen pågick värken i över två dygn till och från, utan sömn och vila, och jag orkade inte med smärtorna längre, som varit så kraftfulla att jag kräkts, haft yrsel, inte kunnat sova och därtill gråtit som en gris, så det var tvunget att få det undersökt.
Jag ska ärligt erkänna att det var Per som ansåg att det var dags att komma iväg till akuten.
Jag tänkte, återigen; ”Det går över, varför besvära akutpersonalen med huvudvärk? Det kanske släpper, det blir snart bra igen, men; ”Jag orkar inte”! Jag måste få hjälp”!
Tillslut gav jag upp. Jag fick dödsångest. Trodde nog att huvudet skulle spricka, eller att någonting allvarligt skett inuti skallen.
Vi kom iväg med bussen till Huddinge Sjukhus och jag kunde knappt sitta still av plågan, som parkerat på höger sida av huvudet, och jag ångrade att vi inte tog en taxi till akuten.
Och det gick fort när vi väl var där.
Kanske berodde det på att det handlade om det känsliga huvudet och oron att jag kanske skulle ha fått en blödning eller att en tumör tryckte på någonstans?
Och efter undersökning, samtal och blodprovtagningar, så konstaterade läkaren att höger sida av kroppen hade nedsatt finmotorik och då blev det tal om röntgen.
Vi kom in till Akuten vid halv tolv på förmiddagen. Halv åtta på kvällen fick jag tillgång till röntgen och efter det var det bara att vänta.
Runt åtta rycket äntrade en ung manlig läkare rummet. Han såg ut som en tolvåring med hästsvans och slät rynkfri perfekt hy. Seriöst, han skulle ha kunnat vara mitt barnbarn, om jag hade fått några barn… Vacker och bildskön.
Inget ont i unga vackra läkare, men det blir lite komiskt och svårt att ta en barnliknade ung man på allvar, men kul för honom att han haft läshuvud och lyckats med att bli läkare och neurolog i så unga år!
Han använde sig av den där psykologiska ”underläge-metod” och satte sig med enkelhet på huk vid mina fötter.
Där och då stannade hjärtat en stund! Jag hann tänka att det funnit något i huvudet som inte skulle vara där, eftersom han satte sig på huk nedanför mig! Lite panik och en rejäl dos ångest hann ansätta kroppen. Men…
”Det är en liten infektion i kroppen, någonstans, dock inte i huvudet, för allting ser fint ut på röntgenbilderna! Inga blödningar, inga cystor, inga märkliga blodkärl och inte heller någonting som tyder på tumörer. Jag tror att det är dina bihålor som ställer till det. Kanske? Nässpray och Alvedon bör underlätta”.
Och jag replikerade; ”Men… jag har haft Migränliknande huvudvärk, med kräkningar och sömnlöshet, i nästan fyra veckor? Bihålorna? Alvedon? Och hur är det med finmotoriken på höger sida av kroppen? Hur kommer det sig? Det finns dessutom inte en enda huvudvärkstablett som underlättat värken!”
”Jo, men… Bihålorna kan ställa till det ordentligt”.
Och jag kom att tänka på någonting som jag och min barndomsvän Lotta ofta sa till varann när vi var barn och tappade saker och ting på golvet och var lite så där ”släpphänta”; ”Men, har du finmotoriken i näsan”?
Och jag säger det till honom, utan att jag hinner tänka efter; ”Men jag har väl för fan inte finmotoriken i näsan”! Han tittar storögt på mig och ber mig kontakta Vårdcentralen för en remiss till Neurologen för ytterligare utredning…
Han saknade, så unga och vacker han var, dessutom humor!
Jaha! Jag hade naturligtvis besvärat sjukvården i onödan, tänkte jag på vägen hem.
Fan vad löjligt! Bihålorna och en möjlig inflammation i dem? Löjligt? Inte ens en liten blödning? Alvedon? Nässpray?
Jag dog inte den dagen heller. Hurra!
På bussen hem tänkte jag igenom det hela och kände stor tacksamhet att jag varit där, på akuten, och fått bekräftat att jag och min lilla skalle var och är okej, och att jag inte hade någonting att oroa mig över! Ja, förutom en återkommande huvudvärk från helvetet!
Och eftersom jag är cynisk, har svart galghumor och inte kan låta bli att komma på lite roliga nyhetsrubriker och underrubriker, så kom jag på där på bussätet; ”MEDELÅLDERSMAN DOG, EFTER SLARV PÅ AKUTEN! Läkarna missade fotbolls stor Cancersvulst i hjärnan! Skickades hem med nässpray och Alvedon”!
Säga vad man vill, men humor och lite sjukt skämtlynne kommer man långt med.
Jag har bokat en tid på Vårdcentralen för remiss och utredning.
Det är förmodligen någon typ av Migrän och/eller Hortons Huvudvärk! Det sistnämnda bad min Boendestödjare mig att kolla upp. Jag prickar nästan in alla rätt i beskrivningen av ”sjukdomen”, när jag läser om den! Tilläggas bör att det inte är första gången den här typen av huvudvärk attackerat mig. Det är inget nytt fenomen! Det bör väl kollas upp… Det ska kolla upp!
På’t igen bara.
Livet måste vara lite enklare än så här! Depression och Migrän… Tar det slut någon gång? Är det så här det är att bli äldre? Sjuk, sjukare, sjukast?
Slutligen; Vilken jäkla skitdag och helvetes-Söndag. En vacker vårdag på Akuten, sjutton också… Jag som ville ha vår i kroppen och solen värmandes i ansiktet. Men… Nu vet jag i alla fall att ingenting är trasigt, konstigt eller skadat i huvudet! Man måste försöka tänka positivt och se tillvaron ur en ”gladare” synvinkel!
Ta hand om dig därute i kaoset och världen. Tack för din uppmärksamhet! Må gott och lev väl! På återläsande och Tack!
Väl Mött / Arthur
(Foto; Per Lundström och Google)
Vardagliga Anteckningar... 