Jag har gått upp så mycket i vikt och jag blir dessutom ”svullen” av alla mediciner… Jag trivs inte alls med mig själv just nu…
Vaknar upp till en grå dag. Måndag.
Jag känner mig lite vilsen och ledsen.
Jag känner att det skaver och tär på min kärleksrelation, att jag är så vilsen, själsligt hemlös och borttappad.
Jag upplever ömhetstörst, kärleksnöd och sorg…
Jag vill känna mig älskad, få höra det och uppleva att jag duger, trots att jag inte vill vara med längre.
Jag orkar inte med detta… Det är grus i maskineriet, och det är delar av mitt jag som skramlar.
Det är tungt och det är dessvärre det enda jag kan förmedla med mina ord och meningar just nu! Jag ber om ursäkt för det!
Jag behöver prata om det!
Jag behöver få det ur mitt system!
Är det en sann känsla?
Är det en korrekt uppfattning av mig?
Eller… inbillar jag mig och tolkar livet och situationerna utifrån mitt dåliga mående?
Det är ganska konstigt vad tankarna och grubblerierna kan ställa till med!
Om man grubblar för länge blir de negativa och ”dåliga” dessutom sanningar!
Skrämmande! Mindre bra!
Fortsätt läsa
Vardagliga Anteckningar... 