Hur kommer det sig att det där nattsvarta och sörjigt brunaktiga, översvämmar somliga människors liv så till den grad, att de nästan drunknar i skiten? Varför prövas en del människor ständigt…

Det är så konstigt hur mycket man ska behöva stå ut med, egentligen.
Jag skriver som min äldre syster brukar säga; ”Man ska inte klaga och gnälla, för de finns alltid de som har det värre och mår ännu sämre”!
Det är dessvärre sant!
Men jag vet inte vad det där står för egentligen? Ska det vara en tröst? Kan det vara ett sätt att försöka att distansera sig från sitt eget förbannade lidande? Kanske att man försöker att greppa halmstrån och tänka att ”det kunde ha varit värre”.
Eller… Är det den gamla skitstöveln Luther, i sällskap av Jante, som sitter på axeln och gapar om att man ska vara nyttig, inte gnälla i onödan och bara vara tyst!

Det är förbannat gnälligt just nu!
Det är snuskigt rörigt och den tjockaste ”offerkoftan”, sluter tätt kring kroppen! Fortsätt läsa