Jag oroar mig i onödan kanske? Men jag upplever att det som jag skulle få hjälp med inte blir gjort och det skapar bara ännu mer ”kontrollbehov” hos mig, fler tvångstankar och det ger också mer ångest…

Det blir långa nätter just nu.
Huvudvärken håller mig vaken och jag vankar fram och tillbaka i lägenheten.
Kan jag verkligen bli tröttare än vad jag är?
Härom natten vandrade jag fram och tillbaka i timmar… Det blev en dryg mil tillslut! 

Jag var till Vårdcentralen i Tisdags och träffade en sympatisk, varm och förstående läkare.
Han var ny för mig. Min tidigare läkare hade slutat. Det verkar som om det går troll i mina bekantskaper med läkare. Eller så vill de förnya sig och finna andra arbetsplatser, när de väl träffat mig! Japp, så viktigt är jag…
I alla fulla fall så fick jag ”panikmedicin” att låta smälta på tungan, när attackerna av migrän och huvudvärk kommer.
Det underlättar, det gör faktiskt det!
Det gör det enklare att stå ut!
Någon natt har de inte hjälpt alls och attacken tidigt i morse sitter fortfarande kvar i huvudet och vägrar släppa greppet, men det fungerar ibland. Det gnager liksom bakom ögat och tinningen.
Remiss är skickad till Neurologen på Huddinge Sjukhus! Utredning! Det måste kollas upp! Hur det än är, så är jag tacksam för det! Det är fullständigt galet att behöva ha så här ont!