Jag oroar mig i onödan kanske? Men jag upplever att det som jag skulle få hjälp med inte blir gjort och det skapar bara ännu mer ”kontrollbehov” hos mig, fler tvångstankar och det ger också mer ångest…

Det blir långa nätter just nu.
Huvudvärken håller mig vaken och jag vankar fram och tillbaka i lägenheten.
Kan jag verkligen bli tröttare än vad jag är?
Härom natten vandrade jag fram och tillbaka i timmar… Det blev en dryg mil tillslut! 

FullSizeRender (3)Jag var till Vårdcentralen i Tisdags och träffade en sympatisk, varm och förstående läkare.
Han var ny för mig. Min tidigare läkare hade slutat. Det verkar som om det går troll i mina bekantskaper med läkare. Eller så vill de förnya sig och finna andra arbetsplatser, när de väl träffat mig! Japp, så viktigt är jag…
I alla fulla fall så fick jag ”panikmedicin” att låta smälta på tungan, när attackerna av migrän och huvudvärk kommer.
Det underlättar, det gör faktiskt det!
Det gör det enklare att stå ut!
Någon natt har de inte hjälpt alls och attacken tidigt i morse sitter fortfarande kvar i huvudet och vägrar släppa greppet, men det fungerar ibland. Det gnager liksom bakom ögat och tinningen.
Remiss är skickad till Neurologen på Huddinge Sjukhus! Utredning! Det måste kollas upp! Hur det än är, så är jag tacksam för det! Det är fullständigt galet att behöva ha så här ont!

TussilagoMin boendestödjare som skulle ha bokat tid med Socialförvaltningens Boendeansvarig och Socialpsykiatri, men hade glömt bort att göra det, så det blev aldrig ett möte i veckan som gick!
Väldigt irriterande. Det är viktiga saker som angår mig och mitt liv, så jag blir lite lätt förbannad…
Jag blir härsken, sur, och upplever att jag blir tvungen att ta tag i det mesta själv.
Tanken med en Boendestödjare för mig, var ju att det skulle skala bort allt det där som oroar och skapar onödig ångest! Till exempel kontakten med myndigheterna, som Försäkringskassan, Ekonomiskt Bistånd och Socialförvaltningen.
Boendestödet skulle även hjälpa mig i kontakterna med vården, tandläkare, kurator och Psykiatrin.
Boendestödet skulle även vara ett stöd i kommande kontakter med Arbetsförmedlingen och med det, kommande arbetsträning.
VårenOch jag kanske gör ett problem av någonting som inte är ett problem?
Jag oroar mig i onödan kanske? Men jag upplever att det jag skulle få hjälp med inte blir gjort och det skapar bara ännu mer ”kontrollbehov” hos mig, fler tvångstankar och det ger också mer ångest, dåligt samvete faktiskt, och jäkligt onödigt skuldtänkande.
Det jag skulle slippa tänka på och låta någon annan ta över, blir inte av och ordnat med, så i slutändan har jag själv fått göra så gott jag kan med det som måste göras trots allt!
”Du kan luta dig tillbaka och ta hand om dig, sköta din återhämtning, gå på dina terapitimmar med kuratorn, promenera och träna och låta mig och Socialpsykiatri sköta det som känns betungande just nu”!
Ungefär så lät det för ett år sedan.
Men i och med att saker och ting inte alls blir gjorda, så har jag fått ”rådda” och greja så gott det går.
Det senaste bra exemplet är nog min överklagan till Försäkringskassan som hon, Boendestödet, skulle hjälpa mig att formulera och som inte heller blev av!
Jag påminde henne, bad henne och fråga flera gånger om hon skulle sammanfatta en skrivelse för mig räkning, och visst skulle hon det! ”Oroa dig inte”! Men det blev i alla fall inte gjort! Jag fick göra det själv och förmodligen blev mina formuleringar ”fel” och kanske inte helt konventionellt och fackmässigt riktigt, men den kom i väg med posten när den skulle, dock i sista minuten förstås, som skrivet här om dagen, men den är ivägsänd!
Och eftersom just hon är duktig på formuleringar, är påläst och kan sin sak, och vet vad man kanske bör undvika att skriva till Försäkringskassan, så hade det varit smidigt med hennes hjälp, men det rann ut i sanden.
Dessvärre är jag av den där tråkiga sorten som inte vill besvära, inta var i vägen eller behöva vara tjatig och enträgen, jag vill inte störa, så det föder en hel del skuld och dåligt samvete hos mig att vara ”på” och jaga människor för att få den hjälp jag blivit utlovad att få.
För övrigt är hon så varm, vänlig och snäll, att det blir svårt för mig att konfrontera henne med de brister jag upplever att vårt samarbete har.
Slutsatsen har blivit att jag hellre gör mina ”måsten” själv och ser till att de blir gjorda, än att behöva dubbelkolla, oroa mig och känna ångest så snart någonting måste ordnas.
Arthur och Smulan.jpgDet har blivit ett mindre problem av någonting som skulle underlätta för mig.
Det har blivit väldigt mycket mer osmidigt, av någonting som skulle vara bra för mig och som skulle underlätta min vardag.
Förlåt… Men bort med henne! Jag fixar min tillvaro själv! Jag får väl försöka att ”Man up” och föra mitt liv framåt ensam!

Mötet är bokat till nästa vecka! De som väntar på något gott, får vänta lite till…

Ha en skön dag och kväll! Var rädd om dig! Själv hoppar jag väl upp på min kvast och drar iväg till vidare vidder! Godis ska jag ha i alla fall få…

Väl Mött / Arthur
(Foto; Per Lundström)

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s