Det blev en tidig morgon.
Somnade tidigt, men vakande som vanligt runt ettsnåret av en attack plågsam huvudvärk.
Nu har jag haft en molande värk i skallen i över ett dygn, och migränattackerna avlöser varann med jämna mellanrum, och det är märkligt, men det börjar bli en känsla av vana och jag bara väntar nervöst på nästa smärtsamma åktur.
Jag kunde inte ta mer av ”panikmedicinen”, för det finns restriktioner kring den, dessutom har den tagit slut, så jag tog ”vanliga” värktabletter! Förbannat dumt, för de hjälper inte, och sedan vandrade jag runt i lägenheten i väntan på att det skulle ge med sig!
Jag försöker att vara så tyst som möjligt, så att jag inte väcker den andra hälften i den här kärlekshistorien, för han behöver verkligen sin sömn, och han får stå ut med mycket just nu, min kärlek!
Jag börjar bli ganska otrevlig! Jag tappar humöret och blir vresig! Förlåt…
”Älskade, det blir snart bra igen”…
Jag erkänner att det har blivit lite för mycket av värktabletterna! Oron äter sig in i mina grubblerier, att kroppen ska ta stryk och jag själv ska utveckla ett nytt missbruk.
Jag måste försöka att ursäkta mig, finna en motivering till att det är okej för en tid ändå, för den här vidriga värken i huvudet skapar panikångest och jag är helt övertygad om att jag ska dö, när den ansätter mig, så ja… jag har tagit lite för många värktabletter! Det är inte alls bra, men när inget annat hjälper? Det underlättar något kanske, men det är inte alls bra!
Det finns tillfällen när värken varit så vidrig att jag bett om att få dö på fläcken, och även det skrämmer! Men hjälp är ju på väg och snart ska detta vara över och det inkluderar överkonsumtion av smärtstillande!
Förstår du? Det gör så ont att jag hellre dör, än står ut med den obehagliga smärtan. Dessutom vet jag aldrig hur länge det varar! Det kan bli allt ifrån tjugo minuter, upp till ett dygn! Fortsätt läsa
Vardagliga Anteckningar... 