När man befinner sig i botten på en tom kakburk, känslomässigt, så får man se glädjen i småsmulorna som är kvar och se det lilla som är njutbart? I alla fall försöka… En tanke bara…

IMG_4670.JPGDet blev en tidig morgon.
Somnade tidigt, men vakande som vanligt runt ettsnåret av en attack plågsam huvudvärk.
Nu har jag haft en molande värk i skallen i över ett dygn, och migränattackerna avlöser varann med jämna mellanrum, och det är märkligt, men det börjar bli en känsla av vana och jag bara väntar nervöst på nästa smärtsamma åktur.

Jag kunde inte ta mer av ”panikmedicinen”, för det finns restriktioner kring den, dessutom har den tagit slut, så jag tog ”vanliga” värktabletter! Förbannat dumt, för de hjälper inte, och sedan vandrade jag runt i lägenheten i väntan på att det skulle ge med sig!
Jag försöker att vara så tyst som möjligt, så att jag inte väcker den andra hälften i den här kärlekshistorien, för han behöver verkligen sin sömn, och han får stå ut med mycket just nu, min kärlek!
Jag börjar bli ganska otrevlig! Jag tappar humöret och blir vresig! Förlåt…
”Älskade, det blir snart bra igen”…

Jag erkänner att det har blivit lite för mycket av värktabletterna! Oron äter sig in i mina grubblerier, att kroppen ska ta stryk och jag själv ska utveckla ett nytt missbruk.
Jag måste försöka att ursäkta mig, finna en motivering till att det är okej för en tid ändå, för den här vidriga värken i huvudet skapar panikångest och jag är helt övertygad om att jag ska dö, när den ansätter mig, så ja… jag har tagit lite för många värktabletter! Det är inte alls bra, men när inget annat hjälper? Det underlättar något kanske, men det är inte alls bra!
Det finns tillfällen när värken varit så vidrig att jag bett om att få dö på fläcken, och även det skrämmer! Men hjälp är ju på väg och snart ska detta vara över och det inkluderar överkonsumtion av smärtstillande!
Förstår du? Det gör så ont att jag hellre dör, än står ut med den obehagliga smärtan. Dessutom vet jag aldrig hur länge det varar! Det kan bli allt ifrån tjugo minuter, upp till ett dygn!

FullSizeRenderJag lade mig på soffan och sov i någon timma, kanske två, för att inte störa min man när han sov som bäst! Han behöver verkligen sin återhämtning och jag vill inte riskera att väcka honom! Och så, upp igen och vanka runt på golven!
Jag blir inte klok på det här! Det driver mig till vansinne!
Dock tröstar jag mig med att jag har en remiss på gång, som sagt, och att en utredning ska göras kring min ”migrän” och jag är tacksam för det! Och… Det värmer mitt husdjurshjärta, när en av katterna struttar runt bakom mig, precis i hasorna, då jag går runt och runt i cirklar i huset, för att huvudvärken kräver det av mig, och jag tror att hon vill lindra och vara en tröst? Hon ser ju hur illa det är… Jag tänker, att så kan det nog vara.
Hon vill gärna vara nära, nära.

Jag är trött. Jag är irriterad. Jag är ganska uppgiven. Ledsen…
Ska det inte ta slut någon gång?
Snart är det förmodligen nog och livet vänder! Jag vill tro det i alla fall! Man kanske ska lära sig att se det bra och positiva i det små sakerna i livet och inte, så som jag ofta gör, sväva ut och tänka för stort och för mycket!?
Jag försöker att vara positiv och jag anstränger mig för att vara delaktig i tillvaron, jag upplever det så i alla fall, och det får vara gott nog just nu!
Jag önskar bara att livet kunde föra mig framåt med lätthet, istället för att hela tiden glida bakåt och tillbaka till det svåra och tunga.
Men jag tänker ändå, när smärtorna och mitt mörka vemod försöker ta överhanden, att jag fortfarande är nykter, hel och ren, att jag kommit långt ändå och att jag faktiskt, trots allt, får hjälp och har ett bra stöd av mina få nära och kära.
Jo, jag har nog tur ändå!
Jag är förmodligen starkare och kaxigare än vad jag vill tro!

När man befinner sig i botten på en tom kakburk, känslomässigt, så får man se glädjen i småsmulorna som är kvar och se det lilla som är njutbart? I alla fall försöka… 
En tanke bara…

/ Arthur 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s