… vända hela ”sur-skutan” i en mer positiv riktning och skriva lite om det bra sakerna i tillvaron… för det finns bra saker i vardagen, det handlar väl bara om att peta lite mer i geggan för att se dem tydligare..?

På promenad.Det är Lördag.
Uppe med tuppen, som vanligt, och drack mitt svarta kaffe.
En katt i knät emedan jag skrev lite grann. Hon är alltid nyfiken och vill gärna titta på mina fingrar medan de seglar över tangentbordet! Hon har en förkärlek till mitt knä, vid köksbordet, medan jag skriver på min ”dagbok”. Hon kurar ihop sig och vill bara vara där och spinna.
Den andra katten njöt av sängvärmen, tillsammans med min man.

Min kärlek och bästa vän, har ledig helg!
Jag uppskattar det, mycket! Jag njuter av hans sällskap och jag gläds av hans positiva och glada attityd. Det är en bra motpol till mitt eget, just nu, gnälliga och negativa jag! OM, jag nu är så negativ och gnällig, som jag uppfattar mig själv?
I alla fulla fall, så tänkte jag vända hela ”sur-skutan” i en mer positiv riktning och skriva lite om de bra sakerna i tillvaron… för det finns bra saker i vardagen, det handlar väl bara om att peta lite mer i geggan för att se dem tydligare..?

Myran och TussJag förundras ofta över mina katter, förmånen att få ha dem hos mig, att ta hand om dem, att sköta om dem och se till att de har de bra!
Att få bry sig om…

Och allt jag får tillbaka av dem; Lojalitet, kärlek, lugn och tillgivenhet.
De litar fullständigt på mig! De älskar mig och söker mitt sällskap, även om jag inte orkat duscha på flera dagar!
Det är ett av mina stora kärleksämnen i livet! Jag älskar dem så oerhört, att det ibland blir svårt att andas.
Jag fick dem, för att andra inte önskade dem! Jag har dem hos mig, för att någon annan inte ville ha dem.

Och hur det än är med relationer, kärlek och vänner, som kan vara så svårt och tungt ibland, så har jag några få själar i tillvaron som uppskattar mig och som mer än gärna vill se att jag reser mig upp, borstar av mig och ”kommer tillbaka”!
De accepterar mig och tycker att jag är en schysst och bra kille, trots allt!
Jag tänker på det emellanåt, jag tänker på dem som finns i min direkta närhet, för det är viktigt och det ger trygghet, ödmjukhet och solidaritet.
Det är glädje och det är värmande, glödande, befriande vänskap.
Jag är uppskattad och älskad! Det är bra att påminna sig själv om det, även när det är som allra dystrast och mörkast; Jag är älskad!

18033000_10210831645161886_8111517134975993885_nJag bor i en del av världen och i ett land som ger mig sjukhusvård och mediciner, när jag inte mår bra och när jag inte kan förmå mig att finna andra lösningar på mitt fysiska eller psykiska jag!
Jag behöver ”bara” betala en viss summa pengar, se till att ta hand om mig, och sedan har jag tillgång till fri läkarvård, fria mediciner, tillgång till terapi och samtal!

Det fungerar inte alltid, naturligtvis, så smidigt som jag skulle önska med Psykiatrin och sjukvården, men jag har tillgången och jag har ännu förmågan att be om hjälp, protestera och säga Nej! Man behöver inte åka långt ut i Europa för att inse att det är tur att man får bo i det här landet!

Jag är nykter och drogfri!
I min värsta migränanfall, den där värken i huvudet som gör att jag bara vill dö, och detta upplever jag väldigt märkligt, så är jag så nöjd och belåten med att jag är hel, ren och drogfri! Visst är det väl konstigt?
Jag har bokstavligen suttit på golvet och vaggat fram och tillbaka av huvudvärk och ändå tänkt och sagt högt; Jag är nykter! Jag är drogfri (Alkohol är alltid en drog!) och jag behöver aldrig mer ta i den där skiten! Tack!
Jag förstår inte riktigt varför jag blir så erkännsam kring det när jag har så fruktansvärt ont, men kanske är det tryggheten och säkerheten att jag klarat av just det svåraste i livet och då kan jag även överleva några timmars vansinnesfärd i plågornas regioner!

Arthur och PizzaJag har en lägenhet som är så fin och mysig!
Jag har en uteplats med vackra växter i Bagarmossen och jag har en säng att sova i, en vacker, ljus och härligt stor soffa och kura ihop i och se på teve i!
Jag kan även äta mig mätt och njuta av sötsaker och en stor mugg kaffe, när jag önskar och känner att jag vill!
Jag behöver inte tigga! Jag behöver inte be om att få låna någons soffa, för att jag inte har någonstans att ta vägen, och jag har själv valt att radera, ta bort och skala av dem och det som stör mig, mitt liv och min drogfrihet!
Jag bestämmer och avgör vem och vilka jag vill släppa in i min vrå av världen och jag själv bestämmer vad jag vill utsätta mig för och vad jag bör avstå ifrån, och vem och vilka jag vill avnjuta.

Och så… Jag har en partner. En man, som blivit min bästa vän.
Jag tvivlar ibland och känner att han skulle ha det bättre utan mig, eftersom jag och min tillvaro blir väldigt kladdig, svart och smetig emellanåt, men jag inser ju och begriper att han måste älska och uppskatta mig, för han hade aldrig valt att leva ett liv med mig om det inte varit för kärleken han känner?
Han är mindre bra på att uttrycka vad han känner, för att inte säga urusel…
Han säger det aldrig, men visar det på andra sätt och med andra ord.
Ibland får man vara nöjd med det. Ibland får man acceptera att någon annans känsloliv inte alls ser ut som önskar, vill och har tänkt sig! Men kärleksuttrycken tar sig ibland andra vägar och visar sig på andra sätt, än det ”vanliga, konventionella och traditionella” sättet som vi blivit matade med genom film och böcker.
Han hänger med, för att han vill! Han älskar mig, förmodligen, för vem skulle annars stå ut med en surpitt som jag och ändå vilja hålla handen framför teven på kvällen och somna tryggt tillsammans?

Myran vilarTa hand om dig därute i världen!
Jag gör så gott jag kan och så småningom kommer jag att förstå meningen med allt det här som jag är tvungen att genomleva. Frågan är bara vad och hur det kommer att se ut när jag väl kommer underfund med det? Men visst sjutton måste det finnas en förklaring och ett syfte med allting och det måste finnas ett svar till varför somliga människor måste genomleva mer trasighet än andra…
Tappa inte hoppet, tänker jag!
Tappa inte tron, känner jag… Det blir förmodligen bra till slut ändå!

Tack för din tid och din uppmärksamhet! Tack! På återläsande!

Väl Mött / Arthur
(Foto; Per Lundström)

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s