Jag vill bara gråta! Jag vill bara skrika! Håll käften! Hjälp mig! Sluta prata på, som om du tror att du vet! Jag skiter i vilket, jag skiter i vilket, jag skiter i vilket, maler på i huvudet.

Herregud vad hon pratar, tänker jag och ser mig omkring i hennes enorma mottagningsrum på Rosenlunds Affektiva Mottagning.

Konversation, samspråk, diskussion, småprat…
Det här skulle väl handla om mig?

Hon pratar och maler på så pass mycket, att jag slutat lyssna för länge sedan!
Jag tappar fokus i samtalet! Jag famlar bort mitt intresse och med det ansätter ledsamheten mig. Jag vill bara gråta! Jag vill bara skrika!
Håll käften! Hjälp mig! Sluta prata på, som om du tror att du vet!
Jag är överläkare här, fortsätter hon! Titlar är viktiga inom sjukvården! Är det ett försök att hålla mig som patient på plats? Att skrämmas lite, med auktoritet?

Jag skiter i vilket, jag skiter i vilket, jag skiter i vilket, maler på i huvudet.

Och sedan ska jag krama mitt livs stora kärlek, hårt och länge, viska tyst och försiktigt i hans öra; Du är min värld, min lycka och en av anledningarna till att jag orkar leva! Jag älskar dig!

Jag är här, jag lever och jag överlever!
Idag ska jag leva, som om det var sista dagen på jorden…

Jag tänker njuta av kärleken idag!
Skratta, hålla Hans Hand och vråla högt, så att alla hör; Jag älskar dig! Du driver mig till vansinne av kärlek! Jag går sönder av min längtan! Jag lever, tack vare dig!

Och jag ska sjunga i duschen, vackert, högt och bitvis gräsligt fult, för att jag kan, för att jag vill, och jag tänker smeka mjuka varma kattmagar och njuta av mitt svarta nybryggda kaffe ute på balkongen!
Och jag tänker lämna min värkande kropp därhän och jag ska bara tänka bra, fina, vackra och positiva tankar; Jag är värdefull, jag finns och jag kan, jag vill och jag måste… Jag är en överlevare!

Idag ska jag ta en promenad, springa över rapsfälten, njuta av solens guldgula ljus och tjuta av kärlek, glöd och njutbarhet. Jag ska synas och jag tänker ta plats! Det ska höras att jag lever!
Jag ska skrika över världen och alla hustanken; Jag lever ännu! Jag är vid liv! Jag ska fira livet och glädjen idag! Jag älskar och jag är älskad! Älska mig hel, igen!

”När kroppen bli sjuk på utsidan får man sympati, men när hjärnan blir sjuk får man skämmas…”

Ångestskolan Facebook