I morse ägnade jag mina första vakna timmar till att skriva mejl till Psykiatrin, Patientnämnden och Inspektionen För Vård Och Omsorg, med förhoppning om att bli lyssnad på… ”hur kommer det sig att alla ”låtsas som om det fungerar”?

I morse ägnade jag mina första vakna timmar till att skriva mejl, med inkluderande intyg, dokument och journalanteckningar, till Psykiatrin, Patientnämnden och Inspektionen För Vård Och Omsorg, med förhoppning om att bli lyssnad på och för att få hjälp med det som ska vara ett led i min hjälp och räddning på Affektiva Mottagningen Rosenlund.
Jag har valt att, här på min Blogg, ta bort namn och telefonnummer, men också redigera texten något, för att få meningarna lite mjukare och för att ge ett mer följsammare intryck!

Tack för din tid och uppmärksamhet!
Väl Mött / Arthur

 

Vad är det för fel på Psykiatrin?
Återigen skriver jag till er alla, fullständigt okonventionellt och utanför ramarna för hur en sådan här skrivelse bör utföras, dels för att ge information och söka förståelse, men också för att försöka göra min röst hörd och med förhoppning om att någon reagerar och hjälper mig, och andra människor, som lider av psykisk ohälsa!

Det här fungerar inte längre! Jag är trött och jag orkar inte, och ändå är det jag som patient som ständigt får jaga på och söka stöd överallt och ingenstans, med förhoppning om att någon agerar och hör mig!
Och ändå; Det är ingen som lyssnar! Ingen hör mig och oss som är psykiskt sjuka! Jag och vi är fullständigt ensamma i allt detta!

Vad är det för fel på Psykiatrin?
Varför får jag inte den hjälp jag behöver och önskar?
Jag vet inte hur länge jag kommer att stå ut!
Och det allra värsta inom Psykiatrin; Det är ingen som verkar bry sig om den enskilda människan längre! Ansvaret bollas runt till olika ansvariga och olika instanser, och väntan på hjälp och ”räddning” blir för lång och tar alldeles för mycket tid i anspråk! Livet rullar på och jag, inklusive flertalet andra patienter, får inte vara med, för jag och vi orkar inte längre!

Jag har nu varit deprimerad och själsligt vilsen i över två år! Två ÅR!
Jag har träffat så många läkare att jag uppriktigt skrivet tappat räkningen! Jag har provat så många olika terapiformer genom åren, att det faktiskt inte spelar någon roll längre, för jag har redan slutat leva och ingenting tycks hjälpa!
Jag har provat en uppsjö av olika mediciner, och ingenting och ingen tycks hjälpa mig! Jag har hänvisats än hit och än dit, för att alla inblandade försöker, och vill, lämna över ansvaret till någon annan!

Vad är det för fel på Psykiatrin?
Läkare säger upp sig inom Psykiatrin, för de kan inte göra ett bra och adekvat arbete längre och när jag väl skall få en ny läkarkontakt vid Rosenlunds Affektiva Mottagning i Stockholm, tillsammans med min tilldelade kurator där, efter att min fasta läkarkontakt sagt upp sig, så får jag vänta halva sommaren på en ny tid och en möjlighet att se över mina mediciner!
Jag försökte att via mina Vårdkontakter ordna med en ny läkartid, men blev hänvisad, med bestämdhet, till kuratorn som jag försöker att reda ut alla mina svårigheter och diagnoser tillsammans med för en ny tid, och då fick jag en ny tid den 21/6, 2017 och klockan 10.00 för ”återkoppling”, uppföljning och aktualisering av mitt ärende!
Det är väl inte okej? Det är inte alls okej! Jag hinner ju gå under!
Tilläggas bör att senast jag träffade en läkare på Affektiva Mottagningen var den 28/3, 2017, och den läkaren, inklusive en uppsjö medarbetare till denne inom psykiatrin, har valt att sluta och tiden jag förväntas acceptera sent i juni har jag dessutom fått tillsammans med en läkare ”som förmodligen inte kommer att bli min fasta kontakt på mottagningen”!

Vad är det för fel på Psykiatrin? Varför får jag inte hjälp?
När ska någon av alla iblandande förstå och inse att Psykiatrin inte fungerar och att människor dör av psykisk ohälsa därute i verkligheten? Varför lyssnar ingen längre och hur kommer det sig att alla ”låtsas som om det fungerar”?
Och hur kommer det sig att det inom psykiatrin har blivit mer av ”svart eller vitt tänkande” och att man lämnat nyanseringen och individualismen, som människor faktiskt består utav, bortanför diagnostisering och behovet av hjälp?
”Du följer inte riktlinjerna och rörelseschemat för hur en deprimerad människa ska bete sig och vara! Jag upplever att du inte är fullt så sjuk som du själv anser, för enligt mina papper…”!
Jag har hört det så många gånger nu!

Och varför har synen på människors olika överlevnadsstrategier, när de väl landar i psykisk ohälsa, blivit till att psykiatrin hänvisar till olika formulärdata och olika A-fyra ark att fylla i och referera till, (ett, kryss eller två), och utifrån detta bedömas om hjälpen är överensstämmande med riktlinjerna om huruvida hjälpen är akut eller inte!
”Vem, vad och vilka kan vänta”?
Min sjukdom och min depression ser inte alls ut som ”alla andras” och själv är jag ett ypperligt exempel på att vara en patient som verkligen försöker att hålla fasaden uppe och att vara till så lite besvär som möjligt! Men jag håller inte ihop längre och jag ber om hjälp! Jag orkar inte! Det är fel på psykiatrin och någon måste göra något!

Vad är det för fel på Psykiatrin? Varför lyssnar ingen?

Jag ber om hjälp! Jag vill att någon lyssnar!
Jag behöver om en ny läkarkontakt som jag kan lita på, omgående!
Jag önskar en ny tid tillsammans med denna läkarkontakt för uppföljning och diskussion kring min icke fungerande medicinering, och detta tillsammans med kurator och min Boendestödjare!

Väl Mött / Arthur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s