Hortons Huvudvärk konstaterades och jag får förmodligen leva med återkommande huvudvärk och migränliknande attacker, återstoden av livet. Det finns lindring, naturligtvis, men ingen bot.

tumblr_mmhdcfI7yQ1r86ifro1_500Jag ägnade över fem timmar igår tillsammans med vårdpersonal och läkare på Neurologen, Huddinge Sjukhus, och efter undersökningar, samtal, klämmande, pillande, petande och olika rörelseövningar, EKG och vila i väntan på huvudvärksattacker, så kunde jag åka hemåt med en diagnos och en stor påse från Apoteket med nya mediciner.

Hortons Huvudvärk konstaterades och jag får förmodligen leva med återkommande huvudvärk och migränliknande attacker, återstoden av livet.
Det finns lindring, naturligtvis, men ingen bot.

Vad som utlöst den här raden av värk och helvetiska attacker, är svårt att sätta fingret på, men jag själv är övertygad om att det är psykosomatiskt och att det är all den psykiska stress som jag lever under, som har fått huvudvärken att fullkomligen explodera! Det har forskats dåligt kring Hortons Huvudvärk, orsakerna och vad de utlösande faktorerna är, men stress är en av de större bakomliggande orsakerna.
Grattis till mig!

Har jag tur, så ebbar det ut efter en tid, men har jag otur så blir värken, eller attackerna, kroniska och jag får lära mig att hantera det så gått det går!

cluster-headache-art-66 (1)Jag har, sedan jag var yngre, haft den är typen av huvudvärk och ”migrän”, så det inte alls nytt, men det var tidigare överkomligt och jag kunde ”stå ut” i något dygn.
Numer har jag dagliga, och nattliga, attacker och det har pågått sedan i slutet på Februari.

Detta är inget nytt för dig som läser bloggen, men vill uppdatera dig ändå… Vill att du ska få veta…

Och jag är trött. Jag är ledsen. Förbannad och ilsk!
Jag gråter ibland, för att det känns så jävla orättvist.
Jag gråter ibland för att jag känner mig utanför och för att det här är så svårt för andra utomstående att begripa och förstå… Denna outhärdliga värk, som kan få mig att slå med knytnävarna i huvudet, för att få lindring, går aldrig att beskriva med existerande ord!

12517200_10206909344586823_441483131_oOch jag är ytterst irriterad på min man, som ger mig skuldkänslor och en känsla av att vara till besvär och vara i vägen!
Och, som alltid, det kanske ligger hos mig, men han blir stressad och nervös av mitt vankande fram och tillbaka i lägenheten och jag kontrar med att hålla mig undan, försöker att smyga med min huvudvärk och undvika honom.
Så ska det väl inte behöva vara?

Han ska inte behöva se och uppleva hur jag har det, känner jag, om han mår dåligt av det och hans ska inte behöva se på, emedan jag kämpar mig igenom huvudvärksattackerna!
Jag får dåligt samvete!
Jag tar på mig all skuld och försöker att ”bespara” honom den allra värsta smärtan, för när jag vill skrika och krypa på alla fyra över parkettgolvet, så smyger jag omkring ute i hallen, så han ska slippa se…
Va’ fan är det? Egentligen?
Blir ledsen och trött och jag orkar inte… Vill inte!
Min hjärna spökar för mig! Jag orkar fanimej inte med detta också!

Och all den här värken och plågan, påverkar min depression ytterligare, och det har varit dagar då jag praktiskt tagit givit upp och tänkt; ”Nu gör det ingenting längre om jag dör”… För, återigen, vad fan är meningen med det här? Vad är det för ett jäkla liv att leva? Vara deprimerad, ledsen, grubblande och dessutom ha huvudvärk med ständigt återkommande smärtattacker, som nästan känns som att dö en aning?
Det är sjukt! Fullständigt galet! Jag är sjuk!

I morgon är det återigen dags att möta kuratorn på Affektiva Mottagningen Rosenlund.
Det är alltid ett motstånd att gå dit! Usch! Vill inte!
Det känns inte alls bra med just honom. Han är otillgänglig, ”svår” och inte särskilt välkomnande.
Men… det är vad jag har och det är vad jag fått mig tilldelat, så jag får vara nöjd med det så länge.
Jag kan inte ”hålla på” och stöka mer nu och jag kan inte vara mer till besvär, för det finns inte utrymme för det inom psykiatrin just nu! Det finns inte personal, det finns inte läkare och det finns inte heller tid och utrymme för alla de patienter som behöver hjälp!
Det har blivit som en återvändsgränd, där jag står och stampar och får lov att vara nöjd med det jag har och det som erbjuds, för det finns de som ännu är sjuka och som inte fått hjälp, alls.
Nöjd. Glad. Tacksam och kanske lite erkännsam ändå!
Jag är bara trött. Oerhört trött och vet inte längre vad jag vill och vad jag ska göra…
För övrigt är jag lite oroad, och lite nyfiken, på vad jag orsakat och lyckats med att riva upp och rör runt i den här gången, när jag väl fick iväg min missnöjesskrivelse till Psykiatrin och Patientnämnden.
Det kan bli konsekvenser av sådant, på både gott och ont… Kanske att någon lyssnar, läser och tar till sig det jag har skrivit, den här gången? Kanske inte?
Förmodligen inte…

”Sluta gnälla! Var nöjd någon gång och det finns alltid de som har det värre”!

Ta hand om dig och tack för din uppmärksamhet! Mängder med kärlek till dig genom rymden och cyberspace! 

Väl Mött / Arthur
(Bilderna är hämtade från Google-Bilsökning. Konstnären kallar sig Agnes-Cecile)

Länkar; Hortons Huvudvärk 
Hortons Huvudvärk

4 tankar på “Hortons Huvudvärk konstaterades och jag får förmodligen leva med återkommande huvudvärk och migränliknande attacker, återstoden av livet. Det finns lindring, naturligtvis, men ingen bot.

  1. Hej! Jag ville bara säga att jag faktiskt vet hur det känns att han hortons huvudvärk. Jag har nämligen också sjukdomen. Den ÄR hemsk. Det finns en anledning till att den kallas ”självmordshuvudvärken”. Har du fått syrgas i hemmet? (Vad gäller hur din sambo tacklar dina huvudvärksattacker; Du får gärna skriva till mig, likaså är din sambo välkommen att skriva. Jag är förvisso ingen läkare, men ändock psykologi som inriktning. Dessutom har jag som sagt också hortons.) Du/din sambo/ni är välkomna att höra av er! Ibland kan det vara skönt att få ”spy galla” över någon som fortfarande finns kvar efteråt. Det är helt okej. Kram!!

    Gillad av 1 person

    • Tusen, tusen tack för att du skriver till mig! Åh, det är skönt, missförstå mig inte, att någon vet och förstår hur det är och känns! Tack! Plötsligt blir man mindre ensam! Någon därute vet och förstår! Tack! Var rädd om dig och jag kundkrets återkommer!
      Må väl / Arthur

      Gillad av 1 person

    • Jag avundas dig inte! tack för att du delar med dig! hur det än är, så ger det tröst! Jag upplever att det är svårt för omgivningen att förstå smärtan och hur det påverkar precis allting i vardagen! Själv, peppar, peppar och tack gode Gud, så är jag precis smärtfri och ut ur mitt skov… Hoppas nu att det håller en tid! var rädd om dig! Tack!! ❤

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s